Tredje dagen i banjoland. Och ja, det kanns sa himla bra. Helt uppriktigt.
Det ar verkligen underligt. Ett ar spenderade jag har i mina sydstatsmarker. Ett ar vandrade mina fotter over endast South Carolinas roda sand. Sedan, ingenting. Tre ar har gatt utan att man egentligen haft mojlighet att greppa det. Nu ar jag tillbaka igen och det ar precis som att resa tre ar tillbaka i tiden. Jag har forandrats, men den har platsen ar densamma. Och da blir jag ocksa det, i viss utstrackning. Markligt hur man anpassar sig utan att forsoka.
Annu har tva turer till Charleston hunnits med. Jag alskar den staden. Om det ar naganstans man ska bo detta landet ar det nog dar, helt underbart. Dar eller S:t Augustine i Florida. Sen har saklart San Francisco och New York sin charm med, det bor erkannas.
Jag har antligen fatt aterse min Lauren. En av mina basta vanner, som jag langtat mig sjuk efter. Som nu plotsligt ar har precis har vid mig, hos mig. Jag kan prata med henne, se henne, krama henne, kasta skittles pa henne och skratta med henne. Det blir sa riktigt. Sa patagligt att det inte gar att skota vanskapsrelationer pa samma satt pa avstand. Jag har saknat henne, massor. Saval som min familj har. Wow.
Igar spenderade jag, Melanie och Lauren pa stranden. Brannan ar ett faktum da temperaturen ligger pa cirka 30-35+ och solen stralar. Underbart. Dock har jag antagit samma fargton som en kokt krafta. Mindre trevligt. I ovrigt var dagen fantastisk.
Idag begav samtliga familjemedlemmar i Shivers-kompaniet mot Charleston for marknad, promenader, lite shopping och allmant turistande. Sa himla mysigt.
Nu blir det nog laggdags. Imorgon blir det Zoo-besok och lunch med Allison och Eric som jag bodde med nagra manader nar jag var har med. Udda. Vi har inte talats vid pa evigheter, men tydligen vill de se mig. Da gor vi sa.
Darmed bjuder jag er godnatt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar