Efter regn kommer bestamt solsken

Ibland gar nagot snett, men oftast leder det till nagot annat, och det kan bli precis jattebra det med. 
.
Efter totaldepp efter de installda Everestplanerna var det bara att ta sig i kragen och inse att saker och ting inte alltid blir som man planerat. Och det ar det bara att styra om. Vi gick till resebyran Last Resort och bokade tva dagar hos dem, en med river rafting och en med Canyoning, samt en overnattning pa deras resort. Battre beslut kunde sallan fattats av dessa tva blondiner. 
.
Vi kom ivag tidigt den 17e med buss, steg ur denna ca 4 timmar norrut, nara gransen till Tibet. Landskapet i Nepal ar nastintill obeskrivligt. Ord gor det inte rattvisa. Det ar sa otroligt vackert. Floden vi skulle rafta pa forsade fram genom en djup, gron dalgang, mitt ute pa den nepalesiska landsbygden. Vi motte upp med en lite storre grupp och vara guider. Blev uppdelade i lag och fick instruktioner. Sedan var det bara i flotten och ivag som gallde. Och javlar vad ivag det bar! Det iskalla vattnet slog over oss och vi for fram, var guide hojtade order om hur vi skulle paddla och nar vi skulle slanga oss ner i baten for att inte hamna i plurret. Tre timmar med denna aktivitet pa en flod som uppnar svarighetsniva fyra (av fem mojliga) far adrenalinet att pumpa i vilken lycklig sate som helst. Helt, helt underbart, alltihop. 
.
Dessvarre tog dock aventyret slut sasmaningom, och vi kravlade oss ur gummibaten och tog oss upp pa land. Vi fick lunch och slog oss sedan samman med tre andra resenarer, fran England och Brasilien, da vi alla skulle med till sjalva resorten for en overnattning. En av resortens agare, som aven varit med och raftat, tog oss med pa en harlig tur pa en av lokalbussarna. Da det var fullt inuti hamnade vi pa taket. Har slangdes det lite ovantat aven upp en garderob som nagon liten nepales bestamt sig for att fraktra med kollektivtrafik. Och en annan tyckte det var jobbigt nar man kopte en klocka pa Ikea och sedan fick aka buss hem med denna... Naja. Ytterligare lite folk kom och gick och vi hade en trevlig tur, allt som allt. 
.
Resorten var nagot av det mysigaste jag sett. Det fanns en mysig bar med plataer med laga bord och sittkuddar dar man kunde stracka ut efter dagens bravader. En gron vacker tradgard pa otaliga kvadrat bredde ut sig och da man foljde de manga stengangarna hittade man sma talt i vilka vi bodde. Dessa var simpla men det var hogt i tak och ordentliga sangar. Pa kvallen bjods det pa en galet god buffe och vi tog sedan en ol med samma sallskap som pa bussen och ytterligare nagon som varit med pa raftingen. For att komma till resorten hade bussen akt langs med dalgangen som tidgare namndes. Floden forsade intill oss flertalet meter ner pa vanster sida, och till hoger foljde en slags gronskande dalvagg. Val framme korsade vi en hangbro, cirka 160 meter upp i luften, for att na till andra sidan dalgangen (och over floden) och till resorten. 
.
Dagen darpa blev en tidig morgon och efter god frulle drog vi pa oss vatdrakter och grejer och gav oss ivag for canyoning. Detta innebar att man ger sig av ut i naturen och "klattrar" ner for vattenfall. Sceneriet var som vanligt oslagbart. Kanslan av att endast fast i ett rep hissa sig ner for ett vattenfall ar aven detta nagot som far adrenalinet att pumpa och ett brett flin att breda ut sig over ens ansikte. Sju meter hogt, var det forsta vattenfallet. Ratt respektingivande, tyckte vi. Tills vi tog oss ner for det sista pa 45 meter. Galet, och helt javla underbart! 
.
Vi kom tillbaka till Katmandu for en natt efter dessa aventyr. Katmandu ar verkligen en stad man faller for. Vi har drivit omkring pa diverse mysiga barer och pubar, och da vi dessutom har sadan tur att Sams ena kollega bott i Katmandu och darmed knutit en del kontakter som hon fixade ihop oss med, har vi lart kanna medlemmarna i ett av banden. Tursamt nog spelade dessa pa var favoritbar kvallen till ara, sa vi tog oss dit, lyckats genom ett under hitta ett bord (fullsatt ar bara fornamnet) och sag dem spela en sista gang. Grymma killar! Efter deras gig slog dem sig ner vid oss och vi blev sittande nagra timmar till for att sedan vandra hem i natten. Eller ja, de 12 meterna till vart hotell, som praktiskt nog rakade ligga precis mittemot vart favvohak. Ibland blir det bra, minsann!
.
Idag har vi tagit bussen till Pokhara med var guide, imorgon bar det av for 12 dagar i bergen till Annapurna Basecamp. Livet ar... bra. Riktigt, riktigt bra. 

Den totala besvikelsen

Vi kom till flygplatsen. Hade organiserat vara vaskor, packat allt vi skulle, kopt bra praktiska byxor och vantar och fodrad mossa. Och sen blev det inte mer.

.

Vadret har lyser, i Lukla, varifran trekking till Everest Basecamp avgar, daremot, har inga plan kunnat anlanda eller lyfta pa flera dagar. Vadret ser uruselt ut, resterande dagar i veckan. Vi fick inse faktum och boka om var trek. 

.

Man forsoker tranga undan kanslan av nederlag. Forsoker att inte lata besvikelsen ata upp en helt. Forsoker att vanja sig vid tanken att inte kunna stryka punkten "ta sig till Everest Basecamp" pa min bucket list. Men det kanns fan ratt tungt. 

.

Den andra trekkingen gar till Annapurna. Naturen skall vara annu vackrare dar. Det blir 12 dagars vandrande anda, upp over 4000 meters hojd. Vi far var utmaning och upplevelse. 

.

Men, det ar anda inte Everest.

Darjeeling till Nepal

Kara goda blogg! Da var man ater pa banan, for att snarast halka av den igen. 

.

Efter besoket i Kolkata togs ett nattag mot Darjeelings skona hojder. Da ingen allman transport i form av buss eller tag tar sig upp langs de slingriga bergsvagarna, blev det en typ av storre jeep (i vilken det placerades 12-13 pers) som hjalpte oss fortsatta var fard. Utsikten var otrolig nog for att gottgora for det horribla vagunderlaget som fick oss att studsa hogt i bakstatet dar vi satt.

.

Darjeeling faste vi oss vid snabbt som attan. Det kyliga vadret liksom den avslappnade stamningen och attityden hos saval turister som lokalbefolkningen var en harlig och valbehovd kontrast till det stirriga och tokiga Indien vi framst harjat runt i. Det var dags for en paus fran storstadsindien, helt enkelt. Att vandra runt langs de tranga granderna i solskenet och blicka ut over de kringliggande bergstopparna ar bara en san dar sak som gor en varm i magen och lycklig ratt igenom. Vart hotellrum var iskallt och rymligt. Pa kvallarna blev det till att kura ihop sig till en liten papalsad boll under dubbla tacken. Lyxigt nog hade vi aven en tv dar det hittades tva filmkanaler som visade halvdana filmer pa engelska. Att skarminstallningarna var lite snea och att Bruce Willis darav standigt hade en typ av lila hudton gjorde inte sa mycket pa det stora hela, liksom. 

.

Vi akte aven en eftermiddag med ett litet anglok som tuffar runt bland bergstopparna, som i folkmun ar mer kant som The toy train. Med detta akte vi fran Darjeeling till den lilla byn Ghom, och darmed fick vi besoka Indiens hogst belagna tagstation. En morgon steg vi upp omanskligt tidigt och tog en jeep till utsiktsplatsen Tiger Hill och sag pa soluppgangen. Dar stod vi och stampade i kylan tills skadespelet sa sakta borjade. Att se solen ga upp over Himalays bergstoppar ar verkligen... Otroligt. I brist pa battre ord.

.

Efter Darjeeling hade vi fatt lite dille pa att befinna sig i den uppfriskande naturen. Sa vi bestamde oss for att aka till Nepal. Efter Nepal ska vi tillbaka till Indien igen och se omradena runt New Delhi, men ingen bradska liksom. Och Nepal ligger ju faktiskt mittemellan, sa varfor inte passa pa och ta det pa vagen? 

.

Sagt och gjort. Vi packad vara vaskor och hoppade pa en jeep som forde oss till staden Siliguri, fran vilken vi fick fatt pa en taxi som forde oss till gransen mellan Indien och Nepal. Vi ordnade med papper och visum och den 11/11/11 tog vi vara forsta steg pa Nepals mark. En familj bestaende av mor, dotter och far fran Nepal hade akt samma taxi som oss fran Siliguri till gransen och dem hjalpte oss med det som skulle ordnas och sag till att vi inte behovde betala mer an dem. Valdigt hyggligt! Dock lyckades bussbolaget ta sig forbi detta hinder och slangde helt abrupt in oss i en buss en timme tidigare an bokat. Vi tjaffsade med dem lange, for bussen var i betydligt samre skick an det vi betalat for. Men, sa skulle bussen ga och det stod mellan att aka skrapbuss och komma fram eller att sitta fast vid gransen. Vi slog oss ner pa vara platser, bada tva forbannade som aldrig forr. Cirka 10-12 timmar skulle farden ta. 14 timmar efter avgang rullade vi in i Katmandu. Duktigt morbultade av en fullstandig vansinnesfard pa gropiga vagar i ett fruktansvart tempo. Bilens dampning var icke-existerande och Sam pryds nu av blamarken pa sina armar och jag stoltserar med en bula mitt i pannan da vi vid ett tillfalle korde sa snabbt over ett gupp att jag for upp och slog pannan i kanten pa hatthyllan. Mysigt! 

.

Framme i Katmandu forbattrades genast allting avsevart. Det ar en otrolig stad som visserligen har lite kaos i sig, precis som alla asiatiska storstader, men det halls pa en niva som ar charmig. Vi bor i stadsdelen Thamel, som var guidebok beskrev som "ett disney world for backpackers". Sa sant som det ar sagt! 

.

Katmandus trang grander och mer sansade lokalbefolkning har fatt oss bada pa fall. Dar vi bor vimlar det av mysiga pubar och barer med livemusik och forsaljning av billig ol. Vadret ar kyligt men klart. Har finns historia att lara sig av vid varje gathorn. En storstad i min smak, helt enkelt. 

.

Vi lat bada den gamla trogna ramsan "vad gor vi? Nu kor vi!" ringa i vara huvuden, tankte att man lever bara en gang och bokade en nastan tva veckor lang trekkingtour till Mount Everest Basecamp. Med start imorgon. Mellan 5 och 7 timmars vandrande dagligen och vi kommer att na upp till over 5000 meters hojd. 300 meter fran varldens hogsta landpunkt kommer vi sta och blicka ut over varlden. Om jag ar exhalterad? Marks det? Jisses. Far nastan en galen adrenalinkick av att bara tanka pa det! 

.
Sa, hall tummarna for oss - sa hors vi om tva veckor!

Hurry hurry hurry, buy my rice and curry

Hej Sverige!
.
Dagarna forflyter har pa andra sidan jorden. Jag och Samantha har stolt satt ned fotterna pa Kolkatas mark (foredetta Calcutta). Vi landade efter tagforseningar och dylikt in i fredags eftermiddag. Den pafrestande tagresan hade gjort sitt och vi degade sonder kvallen till ara och zappade runt bland lagom IQ-befriade b-filmer pa vara tva filmkanaler med engelskt tal. Fint skall det va!
.
Vi har hunnit med en del turande i denna storstad. Att vastvarlden inte fatt ett sa starkt faste pa denna sidan av curry-landet ar tydligt. Mumbai kandes valdigt annorlunda, for att jamfora med en annan storstad. Attityden ar annorlunda och utbudet likval. Vi fann stora shoppningcenter i Mumbai med allt fran italienska marken i prisklassen dream-on till Vero Moda, har far man leta pa den lokala marknaden (leta som i slass) alternativt besoka ett varuhus med ungefar samma utbud men med fler fasta priser (och lite mindre vald). Har ar det monstrade linneskjortor och sari som galler. Fast for den som onskar finns aven klader fran vastvarlden. Dessvarre verkar samtliga vara importerade fran slutet pa 80-talet och borjan pa 90-talet, sa det faller val inte direkt en annan helt i smaken... Men finns, det gor det. 
.
Vi har besokt Viktoria Memorial, en minst sagt imponerande byggnad med en minst lika tjusig tradgard/park. Det kryper dock lite i kroppen av irritation varje gang ett sadant monument skall besokas, da entreskyltarna alltid deklarerar ett pris pa cirkus 10-20 rupies, och under detta lite tafatt nagot i stil med "Foreigners 200 rupies". Jaha men tack, liksom. Dubbelt sa mycket ar val en sak, men 20 ganger mer? Lite trist. Dock far man borja rakna pa det och inse att okej, 200 rupies ar visserligen ett lite omoraliskt pris i forhallande till vad indierna sjalva projsar, men det anda bara strax under trettio svenska spann. Hursom! Vi har besokt diverse kyrkor med, bland dessa S:t Pauls Cathedral. En milslang promenix tog oss aven runt i de kinesiska kvarteren och dess tranga grander och stokiga forsaljare. Har fick man kanna av storstads-Indien som TV brukar visa det, med allt kaos detta innebar. Dem saljer sa markliga grejer med. Behovliga, men markliga. Jag hade nog aldrig kommit pa tanken att oppna en mindre butik for att enbart salja gummiband, for att namna ett vanligt forekommande exempel. Men, alla ar vi ju olika. 
.
Pa tal om olika. Jag sag mig i spegeln en kvall och konstaterade att nagon typ av forandring borjade bli nodvandig. Hade sett ut pa samma satt pa tok for lange och som det sags - forandring fornojer. Sa det konstaterades att jag var for langharig. Resolut placerade jag (i brist pa battre och mer anpassade verktyg) min fickkniv i naven pa en smatt nervos Samantha. Sedan slog jag mig ner i vart kaklade lilla badrum pa 3 kvadrat i centrala Kolkata och Sam borjade lite forsiktigt kapa mina blonda lockar. Dock vaxte sakerheten ju fler centimeter som foll och hon gick snart loss ordentligt. Min kara, trogna frisor Eva hade gratit blod men ja, nyklippt och tjusig blev man och resultatet blev klart over forvantad. Mycket nojd! 
.
Sam har tyvarr fatt kanna pa lite av det negativa med denna typen av leverne med. Hon har varit risig sedan vi mer eller mindre kom till Nagpur, och det ar ju aldrig nagon hojdare. Jag fattade tag i guideboken och laste om symptomen av de vanligast forekommande sjukdomarna har borta. Efter ett tag insag jag att det nog skulle losa sig okej anda, for troligtvis lider hon bara av lite smatt, sasom tbc, malaria, tyfoid, denguefeber, hepatit E och sen lite HIV. Dock bara lite, for alla symptom stamde inte riktigt. Sakert inget som en dos panodil zapp inte rar pa! 
.
Ikvall ska vi ut och forsoka arbeta med kollektivtrafiken. Vi har bokat biljetter till Darjeeling och om allt gar som det ska (vilket det aldrig riktigt gor i Indien) sa ska vi anlanda till sluttagstationen (ca 2 timmar fran Darjeeling) imorgonbitti vid 8-snaret. Darefter far vi ta oss den sista biten med buss eller taxi. Vi ar bada rorande overens om att det skall bli skont att fa lite distans till storstadens brus och organiserade kaos och fa andas lite frisk luft igen. Forhoppningsvis kan det bli lite vandrande och andra naturupplevelser som lockar mer an beskrivbart (ar det ens ett riktigt ord? Hursom, budskapet gar fram). 
.
Pa aterseende! 

This is India

Idag packade jag och Samantha vara vaskor for att ta taget till Calcutta. Kl 10 skulle det bara av. En del biljettstrul har sysselsatt oss de senaste dagarna, for att inte tala om forsett oss med en orimlig dos standig nervositet over huruvida vi skulle komma ivag eller ej. Men, sa kom bekraftelsen, Calcutta nasta. Trodde vi. 

Sa vi tog som sagt vart pick och pack, sade adjo till Akankshas lagenhet och korde till stationen. A sprang in forst for att checka om taget var forsenat. Tja jo lite, det var forsenat till... kl 16. Jahapp, bara att skratta at det och ta sig hem igen, fa i sig en kopp kaffe och lite frulle. Manniska igen!

Pa vagen tillbaka korde vi forbi en reklamposter som fick en annan att tappa hakan. Fokuset var portrattfoto, som skulle fixas i affaren i fraga. Och hur marknasfor man sig da inte battre an genom foljande: 

If you are beautiful, we'll capture your beauty. 

If you are not, we will make you beautiful. 

Men tja, politiskt korrekt ar ju overskattat. Eller, hur var det nu? 

Sitter nu och chillar pa A's sang, Sam sussar annu, lyckligt ovetande om faktumet att taget forsenats ytterligare 2,5 timmar. Sa - 18.30 kommer vi ivag! Kanske. Vi far se, helt enkelt.

Det har ar Indien i ett notskal, onekligen. Men anda kan man inte lata bli att foralska sig i all denna galenskap. Och inte minst, dra lite lardom. Nasta gang taget till Karlskrona blir fordrojt 30 minuter, ska jag lugnt luta mig tillbaka och minnas de upplevelser vi fatt har. Jag ska lugnt och sansat fraga tagvarden om vi blir mer forsenade. Da kommer denne eller denna svara mig, ett inte bara relativt korrekt svar, utan aven pa ett sprak jag forstar! Inte illa, inte illa alls.

Ps. Taget har avgatt fran Mumbai, sa medan vi sitter har och chillar i en lagenhet med AC ar taget vi skall med igang sedan en massa timmar och fyllt med folk som underhaller sig med varldens-langsta-tagfard. Sa trots allt en dos tur i allt. Hellre har an dar, liksom. 

Ps igen. Och ja, stackars dem.