Hurry hurry hurry, buy my rice and curry

Hej Sverige!
.
Dagarna forflyter har pa andra sidan jorden. Jag och Samantha har stolt satt ned fotterna pa Kolkatas mark (foredetta Calcutta). Vi landade efter tagforseningar och dylikt in i fredags eftermiddag. Den pafrestande tagresan hade gjort sitt och vi degade sonder kvallen till ara och zappade runt bland lagom IQ-befriade b-filmer pa vara tva filmkanaler med engelskt tal. Fint skall det va!
.
Vi har hunnit med en del turande i denna storstad. Att vastvarlden inte fatt ett sa starkt faste pa denna sidan av curry-landet ar tydligt. Mumbai kandes valdigt annorlunda, for att jamfora med en annan storstad. Attityden ar annorlunda och utbudet likval. Vi fann stora shoppningcenter i Mumbai med allt fran italienska marken i prisklassen dream-on till Vero Moda, har far man leta pa den lokala marknaden (leta som i slass) alternativt besoka ett varuhus med ungefar samma utbud men med fler fasta priser (och lite mindre vald). Har ar det monstrade linneskjortor och sari som galler. Fast for den som onskar finns aven klader fran vastvarlden. Dessvarre verkar samtliga vara importerade fran slutet pa 80-talet och borjan pa 90-talet, sa det faller val inte direkt en annan helt i smaken... Men finns, det gor det. 
.
Vi har besokt Viktoria Memorial, en minst sagt imponerande byggnad med en minst lika tjusig tradgard/park. Det kryper dock lite i kroppen av irritation varje gang ett sadant monument skall besokas, da entreskyltarna alltid deklarerar ett pris pa cirkus 10-20 rupies, och under detta lite tafatt nagot i stil med "Foreigners 200 rupies". Jaha men tack, liksom. Dubbelt sa mycket ar val en sak, men 20 ganger mer? Lite trist. Dock far man borja rakna pa det och inse att okej, 200 rupies ar visserligen ett lite omoraliskt pris i forhallande till vad indierna sjalva projsar, men det anda bara strax under trettio svenska spann. Hursom! Vi har besokt diverse kyrkor med, bland dessa S:t Pauls Cathedral. En milslang promenix tog oss aven runt i de kinesiska kvarteren och dess tranga grander och stokiga forsaljare. Har fick man kanna av storstads-Indien som TV brukar visa det, med allt kaos detta innebar. Dem saljer sa markliga grejer med. Behovliga, men markliga. Jag hade nog aldrig kommit pa tanken att oppna en mindre butik for att enbart salja gummiband, for att namna ett vanligt forekommande exempel. Men, alla ar vi ju olika. 
.
Pa tal om olika. Jag sag mig i spegeln en kvall och konstaterade att nagon typ av forandring borjade bli nodvandig. Hade sett ut pa samma satt pa tok for lange och som det sags - forandring fornojer. Sa det konstaterades att jag var for langharig. Resolut placerade jag (i brist pa battre och mer anpassade verktyg) min fickkniv i naven pa en smatt nervos Samantha. Sedan slog jag mig ner i vart kaklade lilla badrum pa 3 kvadrat i centrala Kolkata och Sam borjade lite forsiktigt kapa mina blonda lockar. Dock vaxte sakerheten ju fler centimeter som foll och hon gick snart loss ordentligt. Min kara, trogna frisor Eva hade gratit blod men ja, nyklippt och tjusig blev man och resultatet blev klart over forvantad. Mycket nojd! 
.
Sam har tyvarr fatt kanna pa lite av det negativa med denna typen av leverne med. Hon har varit risig sedan vi mer eller mindre kom till Nagpur, och det ar ju aldrig nagon hojdare. Jag fattade tag i guideboken och laste om symptomen av de vanligast forekommande sjukdomarna har borta. Efter ett tag insag jag att det nog skulle losa sig okej anda, for troligtvis lider hon bara av lite smatt, sasom tbc, malaria, tyfoid, denguefeber, hepatit E och sen lite HIV. Dock bara lite, for alla symptom stamde inte riktigt. Sakert inget som en dos panodil zapp inte rar pa! 
.
Ikvall ska vi ut och forsoka arbeta med kollektivtrafiken. Vi har bokat biljetter till Darjeeling och om allt gar som det ska (vilket det aldrig riktigt gor i Indien) sa ska vi anlanda till sluttagstationen (ca 2 timmar fran Darjeeling) imorgonbitti vid 8-snaret. Darefter far vi ta oss den sista biten med buss eller taxi. Vi ar bada rorande overens om att det skall bli skont att fa lite distans till storstadens brus och organiserade kaos och fa andas lite frisk luft igen. Forhoppningsvis kan det bli lite vandrande och andra naturupplevelser som lockar mer an beskrivbart (ar det ens ett riktigt ord? Hursom, budskapet gar fram). 
.
Pa aterseende!