Ett farval (och pa aterseende) till kara Nepal och ny harlig dust med Indien

Nu har vi alltsa tratt over gransen till fargernas, kulturens och det totala kaosets land igen. Hej igen, Indien! 

.

Sista tiden i Nepal bjod pa en del kvalitetstid med Kathmandu, som verkligen ar en haftig och imponerande stad, med en dos galenskap da med, naturligtvis. Det ar mer eller mindre obligatoriskt i denna delen av varlden, verkar det som. Och det har sin charm, aven om det vid manga tillfallen ger huvudbry. 

.

Utover skuttande fran broar och dylikt hann vi med ett besok i medeltidsstaden Bakthapur, som formligen kryllade av kultur och historia. Helt och fullt vilse i smagranderna kom vi, men sa far man se valdigt mycket da ocksa. Sammy hann aven trampa i hundskit nar hon gick med snoken i guideboken, och utropet "Cajsa neeeeeeeeeeeej! Jag trampade i skit" gav mig ett valdigt gott skratt och den lilla damens bistra uppsyn forde mig nastintill till tarar. Men som det sags, skrattar bast som skrattar sist. Bara nagra minuter fick jag namligen fagelskit pa hela mig, kandes det som. Okej, overdramatisering, men precis vid hogerogat bestamde sig nagon forbannad pippi for att hamnas pa mig for Sams rakning. Jag fattade forst inte vad som hande, fattade sen och borjade tjoande och skrikande halvtom skrattande skutta runt tills en liten dam kom rusande och gav mig en flaska vatten sa jag kunde tvatta mitt stackars nerskitna ansikte. Bah. Och inte ens lotteriet vann jag... Sjutton. 

Vi hann aven med en del kvalitetstid med vara bandkillar pa var favoritkrog, vilket aldrig ar fel det heller. Men, sa slutligen kom dagen da vi fick ta farval av kara Kathmandu. Men som sagt, pa aterseende, for det ar verkligen en std jag vill uppleva igen. En busstur senare skulle vi anlanda till Lumbini, som skulle bli vart sista stopp i Nepal. Dock akte vi fel och kom till Sinauli, gransstaden till Indien. Himla skrapigt. Men annu en turist hade forvirrat sig och en gemensam taxitur senare var vi i Lumbini. 

.

Varfor Lumbini undrar ni kanske? Ja du, inte mycket fanns det dar, staden var ungefar ett vagskal. Lite westernkansl nastan, med boskap som irrade runt och grusvagar. Men sa brukar det nog inte springa runt sa mycket nepaleser i gamla western-stader. Inte i dem filmerna jag sett iaf. Och om dem nu gor det brukar dem nog inte nynna pa lady gaga-latar, vilket ar orovackande vanligt forekommande har... 

.

Hursom, Lumbini ar orten dar Siddharta, som senare nadde upplysning och blev Buddha, foddes. Vi har faktiskt statt precis pa den plats dar Siddhartas mor, Maya Devi, fodde denne lille pojke. Ganska haftigt. Omradet ar i ovrigt fyllt till bredden av tempel och buddhistiska kloster som olika buddhistiska samfund fran varldens alla horn byggt upp runt en slags gigantisk damm. Gratis intrade i samtliga, sa vi spenderade mer eller mindre en hel dag med att traska omkring och se pa dessa byggen. Allt fran oerhort imponerande till ja, lite mer slitna, sa att saga. Tyska buddhister hade smallt om ett riktigt tjusigt stalle, nastintill perfektion, men sa hade dem bannemig envisats med att slanga ut lite plastradjur och noshorningar i den otroligt stiliga tradgarden, och maste erkanna att stilkanslan strok med lite dar. 

.

Nu har vi alltsa tagit oss over gransen, som sagt, efter lite vanligt klydd med transportmedel av alla dess slag. Men det hor ju till! Nu ar man sa hardad att de knappt ens sliter pa en langre. Och humoret ar betydligt lattare att halla i skick efter nagot nederlag sasom en forsenad buss eller ett forsenat tag. Vad ska man gora, liksom, bara att gilla laget helt enkelt och gora det basta av saken. Dessutom skaller jag lite mer pa folk som forsoker lura oss, taxichaffisar som forsoker bryta overrenskommelser och dylikt, ett ytterst effektivt satt att avreagera sig pa utan att nagon oskyldig stackare far lida! 

.

Vi ar nu i staden Varanasi, som verkligen ar prio ett-stallet att dra sitt sista andetag pa for hinduer. Om inte annat skall man kremeras har, och darefter skall askan spridas i den heliga floden Gagnes som lugnt och stilla flyter fram langs staden. Vi promenerade utmed floden efter ankomsten igar och sag pa dess heliga (och ack sa fororenade) vatten, dar allt fran indier i alla aldrar till vattenbuffalos simmade runt och tvattade sig. Ett markligt, valdigt patagligt, lugn radde dar vid flodbanken. Nagot man inte alltfor ofta upplever i detta annars sa haktisk land. Maktigt. Nu slass vi, parallellt med denna uppdatering (varfor blir det alltid sa mycket text?! Kan verkligen inte konsten att fatta mig kort), med ett forsok att boka tagbiljetter till Agra, dar det statliga Taj Mahal vantar. 

.

Sa ja, vi far se var julafton blir nagonstans. Hittils har inte sa mycket julefrid infunnit sig, men Sammy gick iallafall loss och ritade en liten luciakrona pa ett papper som sedan klipptes ut, sa morgonen den trettonde hordes minsann ett tappet "sankta lucia" fran rum 203 pa vart hostel i Lumbini. Alltid en borjan! 

.

Adjoss! (och tack for fisken)