Angaende bussresor fran helvetet och aterfunnet hopp

Hej pa er hemmalaget! Och bortalaget, om ni letat er hit, till min internetvra! 
.
Samantha och jag har nu erovrat Mumbai. Hoho, tanker ni kanske, vilka miffon som kallar Bombay for Mumbai. Men tji fick ni, for det har officiellt hetat Mumbai sedan 1997. Sa var det med den saken. 
.
Goa blev lite battre med tiden, da forsta intrycket gav lite negativa vibbar. Candolim hade kanske inte mest i varlden att erbjuda, trots att var lya var supesnygg. Vi unnade oss tillochmed snabbnudlar en dag, med burkpesto, som vi lyckades hitta i en, for att vara Indien, ganska valorganiserad supermarket. Smakade endast ljuvligt, vilket klart kan anses lite lustigt. Men da man levt av det Indiska koket (som for ovrigt ar grymt gott overlag) sa kan det vara fint att bryta av med nagot mindre spanningsfyllt for de dar svenska smaklokarna ibland. Naja! 
.
Vi hade tankt besoka en mindre ort med namnet Hampi, men det tyckte inte det indiska buss- och tagsystemet sa vi bestamde oss for att ge Goas huvudstad Panjim ett forsok. Och det gjorde vi helt ratt i. Det var en trevlig stad, minsann. Fina grander och gator med Portugisiska vibbar och vi hittade en mysig liten restaurang nara vart mysiga lilla boende dar de gjorde den godaste svampratten jag nagonsin smakat. Dessvarre har namnet fallit i glomska. Det ar inte latt det dar med minnet, nar man blir sahar till aren... 
.
Vi besokte aven en del av Goa som heter "Old Goa", eller som vi foredrar att saga "Gamla Goa". Lagg pa en harlig skansk dialekt pa det och yep, mitt i prick. Har bjods det pa historia och kyrkor och katerdraler efter vartannat. Valdigt tjusigt. Ett antal skolbussar och dess medhavda elever hade ockuperat kyrkorna narmst huvudstraket, men da man lamnade dessa bakom sig och begav sig ivag naon extra kilometer fanns det annu mer att se, och dessutom i lugn och ro. En go dagsutlykt till gamla goa Goa. (hehehe, den ordleken ni). 
.
I Panjim passade vi pa att ta en liten batutflykt med. Kul, tankte vi, da de tipsade oss om de entimmes-batturer som erbjuds i hamnen nar vi besokte turistkontoret. Sagt och gjort, vi gick till hamnen och kopte tva biljetter. En tur langs floden skulle det bli, och sa skulle det bjudas pa upptrade med. Fint fint, traditionell dans. Vi gick pa baten, den kom igang och vi tuffade genom vattnet och dans pagick pa en liten scen i mitten av baten. Sen, plotsligt, sa borjar speaker-killen (som inte var halften sa cool som han trodde han var) saga att alla narvarande par skall upp pa scen. Plotsligt dras det igang en smorig lat och det blir "kasedans" som Sammy sager, for de dar paren. Och speaker-snubben var inte klar har. Sen skulle alla kvinnor upp pa scen, darefter alla man, alltihop till ett soundtrack a la Mtv-pop. Sammy och jag var helt mallosa - hur blev var lugna lilla battur helt plotsligt ett mellanstadiedisco for medelalders indier? Slutlgen, nar hamnen borjade narma sig, gar en indisk kvinna loss och formligen rycker upp mig och Sammy pa scenen. Och ja, vad gor man? Det var bara att gilla laget och skaka loss i en hog av Indier. Dem var i extas, minst sagt. Och sanning och saga sa var det faktiskt riktigt javla roligt. 
.
En djavulsk nattbussresa senare rullade vi in i Mumbai. Den djavulska bussresan var verkligen djavulsk. Sam och jag delade en liten badd (det fanns en uppe och en nere varav vi hade den ovre) pa cirkus 90 cm och sma grasliga kryp som sag ut som en miniverision av kackerlacker hade bestamt fatt for sig att aven hela deras familj hade bokat exakt samma badd som oss. Som att det inte var trangt nog redan. Efter att Sammy lekt krypavrattare i 20 minuter (all cred till henne, som den vekling jag ar holl jag mig pa sa langt avstand som mojligt medan hon besultsamt trotsade sin radsla) kurade vi tillslut ihop oss skavfottes. Jag fros som ett djur hela natten och vaknade flera ganger, overtygad om att jag hade fatt feber, malaria, pest och kolera samtidigt och kande att jag var fullkomligen drankt i kallsvett. Trodde jag. Tills jag vaknade pa morgonen da solen borjat ga upp och upptackte att var vattenflaska pa 1 liter, placerad precis ovanfor mitt huvud, hade lackt ut over hela sangen. Mysigt. Utover detta korde foraren i klass med en babyelefant, vilket inte ar nagon vidare positiv bedomning. Fram kom vi iallafall, annu vid liv. Bara 4 timmar forsenade. 
.
Mumbai, var det alltsa. Mumbai ar... over forvantan. Det ar faktiskt riktigt fint har. Aldre byggnader som kanske inte ar i toppskick, men trots allt ok bevarade. Ett gratt lager ligger over staden men under detta finns mycket att se och uppleva. Vi har passerat ett antal grona, fina parker dar det spelas cricket, denna obegripliga sport. Naturligtvis ar det kaos, men pa ett charmigt Indiskt vis. Det kanns bra hittils. 
.
Nu skall datorn overlamnas till min kamrat och vapendragare Samantha. Tudiloo!