Elefanter vare har

Livet i Indien spinner vidare. Kan nu lagga till ett otackt kryp till listan over saker som har attackerat mig. Mitt bland smabarn, paraply och annat liknande. 

.

Idag har jag och Sammy ridit elefant! Vi akte ivag fran Trivandrum (dar vi fortfarande bor) till ett stalle med nagra elefanter. Vi fick rida, mata och hoppa i plurret med dem. Valdigt haftigt, faktiskt. Det galnaste hande under ridturen. Jag satt fram och Sammy bakom mig och en liten indisk herre gick bredvid elefanten pa marken. Plotsligt spritter det liksom till i elefanten och hon vander pa en femoring och borjar raskt trava tillbaka dar vi kom fran. Bade jag och Sammy hojtar till och annu en indisk man kommer joggande och motar tillbaka den skramda elefanten. "Monkey, monkey!" utbrister han sedan och pekar upp i skogen dar ett gang apor borjat skutta omkring och bete sig. Var elefant blev alltsa skramd av en apfamilj. Vem hade anat detta, liksom.

.

Efter detta blev det en slags mindre safari-tur-grej. Ett stalle som lag nara platsen dar elefanterna hanger erbjod en battur och lite buss och sant trevligt dar man fick se lejon och annat fint. Kanske inte det mest fantastiska i varldshistorien, men klart vart de cirka 28-30 kronorna vi projsade for det lilla aventyret.

.

Till attack-listan far aven laggas till en skolklass. Da Sammy, jag och killen som korde oss drallde runt i vantan pa att var safari-bat skulle avga, gick jag och Sammy upp i ett utkikstorn. Nar vi gick ner hade Sammy&Jag forvandlats till Sammy&Jag&En skolklass bestaende av 20-25 indiska tjejer i over tonaren/tjugoarsaldern. Alla flinade brett och var nyfikna som fa. Deras larare halsade pa oss, fragade fragor och efter lite knackt is bade sjong och dansade de for oss. De lyckas tillochmed fa oss att sjunga en truddelutt, eftersom de bad sa snallt. Dock blev vi lite stallda av denna sang-forfragan och efter lite desperat stirrande pa varandra korde vi bada igang med "du gamla du fria". Pinsamt, men vad kan man saga, vi jobbar helt enkelt inte helt bra under musikalisk stress. Fast anda en forbattring, igar bad jag Sammy sjunga en godnattvisa for mig (valdigt trivsamt och rogivande faktiskt) och det var ett trevligt medley av gamla godingar tills jag helt plotsligt hor "och all din tro till honom satt, du folk, av frojdad stam". Dar lag den lilla damen och sjong Kungssangen for mig. Jag ar mallos, det ar allt jag kan saga. 

.

Vi har slutligen tagit oss samman och fixat med lite bilder med, sa hall till godo. Dock mest pa facebook, for att ladda upp bilder har ar som att ro i sirap. I ovrigt ar min energi att beratta nu slut, sa hall aven till goda med Sammys blogg, om ytterligare historier onskas. Kram!