I got sunshine in a bag

Nu har vi varit har i lite mer an en vecka. Lite, kan tyckas, i forhallande till hur lange vi planerar att vara ute, men trots det. En vecka. Det har gatt snabbt. 
.
Vi har lamnat Kandy nu, som lag inat landet och var valdigt vackert. Vi hann med ganska mycket, faktiskt. Vi besokte den botaniska tradgarden som var exotisk, gigantisk, vacker och fylld av gulliga par som gomde sig bakom traden. Bambuskott som var flera meter hoga stod i buntar och nar vi gick genom parken horde vi en massa skraniga ljud. Fageltont som jag ar borjade man genast kika upp for att se vad som orsakade detta late. Faglar var det inte. Det var fladdermoss. Flygande hundar, som hangde i stora drosar hogst upp i traden och lat som att de ville do, alternativt ta dod pa nagan. 
.
Vi tog aven en ordentlig hajk och besokte en stor, vit Buddah-staty, lokaliserad pa ett berg. Den liksom blickade ut over den stora dal Kandy sa tjusigt lag inbaddad i. Vi gick. Och gick och gick och sen fragade vi en munk om vagen. Han bjod pa ett tandlost och vabnligt flin och bekraftade att vi var pa ratt vag. Val pa plats kunde man se hela Kandy och de kringliggande bergen i sin grona kladsel. Har hittades annu en munk som berattade for oss om bygget och om hur Buddhan, som nu var vit, en gang varit guldfargad. Vi kom overrens med honom om att vitt var snyggare. 
.
Nar vi lamnade Buddah-statyn hamtade vi aven tillbaka vara skor, for i detta landet ar man minsann barfota pa helig mark. Sa vi slog oss ner i trappan som ledde upp till statyn och borjade knappa sandalerna. En ytterst liten dam, pa sag 2-3 ar, dok da upp med sina foraldrar. Modern satte ner flickebarnet pa trappan dar hon stirrade pa mig med tallriksstora ogon. Stirrade och stirrade, pa mig, pa sin mamma, pa mig igen. Jag vinkade lite och log mot henne och hon gick loss fullstandigt. Rusade fram och borjade klappa mitt har, sla pa mina fotter och nypa i mina kinder, samt skrattade hysteriskt. Tanka sig, alien var ju levande! Ungefar sa kanns det har. Den vuxna delen av befolkningen nojer sig visserligen med att (helt obekymrat) stirra och saga "hello madame, how are you?" men anda. Det kanns lite som om man har grona tentakler vaxande ur oronen ibland, med tanke pa de blickar man far. Inte med avsmak, utan bara en sadan brutal, uppriktig nyfikenhet. 
.
Vi besokte aven ytterligare lite tempel, letade ratt pa rugbyplanen i staden och upptackte staden i stort. Men allt kan man ju inte hinna beratta om, tyvarr. 
.
For tillfallet har vi givit oss av soderut. Sedan tva dagar ar vi i Matara, eller rattare sagt i en liten ort strax utanfor Matara, kallad Polhena. Vi har hittat ett mysigt boende precis vid havet. Bokstavligt talat precis vid havet. Stallet ags av tre broder som aven har ytterligare nagra hotell i narheten. Vi har efter lite om och men lyckats fixa till oss en guidebok (lonleyplanet) som vi haller mycket kart. Via denna horde vi talas om stalleti fraga, som heter Rivera Recidence (eller Recidence Riviera? Eh, detaljer).
.
Vi har hunnit med en del promenixande i varmen, och jag har efter en eftermiddag pa balkongen med en bok i handen (the dirt - galen och fantastisk bok som alla borde lasa) och fossingarna pa racket lyckats fa mina stackars smalben att skifta i en stoppljusrod farg. Mums! 
.
I morse hann vi aven med en snorkeltur pa ca 1,5 h med en av broderna som ager hotellet. Vi utgick fran en strand som ligger 50-100 m bort och traskade dar i plurret. Ett rev ar belaget sag 25-35 m fran stranden och vi luffade igenom detta med vara grodfotter. Fick se massvis med fisk i glada farger, diverse plantor och aven en liten bitsk murana som jag for ett forskrackt ogonblick trodde var en vattenorm. Aven om jag vet att de inte ar elaka har jag mindre intresse av att raka trampa pa dem. Blev aven helt till mig i slutet av turen nar tva havsskoldpaddor, stora som hundar, lugnt trallade forbi. Sa javla frackt! Fridfullt och stiligt seglade de forbi och jag drog efter andan och fick hela munnen full med saltvatten. Utan tvekan vart  min ofrivilliga vattenshot. Ganska chill med, nar vi steg upp ur vattnet, och stranden hade belagrats av 5 stycken kor som traskade omkring. Snubben vi hade snorklat med klappade dem lite forstrott bara nar vi passerade dem och knuffade utan storre vasen en ur vagen for att vi skulle kunna ga dar. Vardag. Vem har inte kor pa stranden, liksom?  
.
Far be om ursakt for bristen pa bilder i nulaget, men det finns inte direkt mojlighet att lagga in en massa bilder pa varje internet cafes datorer. Tyvarr. Skall gora mitt yttersta for att detta skall forbattras, naturlisch. 
. 
Nahapp, ett milslangt inlagg per tillfalle far la racka. Hors!