.
Allt reder ut sig på ett nytt vis. Man ser så klart, får perspektiv på sin omvärld med gnistrande stjärnor till tak. Med lugna strömmar av luft som får hårslingorna att lockas, vilt och fritt virvlande i vinden. När jag behöver tänka, då går jag.
.
Ibland undrar man, om man avviker, som går i sin egen värld. Som kräver så mycket ensamtid. Som fyller rad efter rad i sin blogg och klottrar sidorna i dagboken fulla med tankar och idéer. Som behöver tömma ett i överflöd fyllt hjärnkontor, spilla sina funderingar över något annat typ av fenomen. Som ständigt låter tankarna spinna.
.
"He was a dreamer, a thinker, a speculative philosopher... or, as his wife would have it, an idiot"
.
Därför styr jag stegen mot världen utanför ibland. Och låter mina ord sväva fritt bland molnen. De guidar inte, dömer inte, de bara är. Kanske lyssnar de inte ens, men om så är fallet, är det ingenting man behöver låtsas om. Inte alls.
.
För egentligen, behöver man nog ingenting. Man går för att man vill gå, tänker för att man kan. En dag kan man kanske inte, varken gå eller fundera. Och då vore det för djävligt att inte ha tagit tillfället i akt då det väl gavs.
.
"Not all who wander are lost"
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar