Varningslamporna blinkar, högljudda och med bländande ljus. Här kommer ännu ett inlägg på tok för sent med på tok för mycket svammel och uppvisande av tillfälliga och därmed i nuläget ack, så starka känslor. För just precis nu, är det just precis så. Och därför skriver jag det just precis här.
-
Imorgon har jag min allra sista arbetsdag. Sen är det slut. Slut mellan mig och mitt arbete. Visserligen återvänder jag kanske dit i sommar, eller senare. Vem vet. Men, ingenting är säkert. Det som varit varje dag och i många fall kvällar och nätter som stilla eller livat övergått till tidiga mornar, det som varit min vardag, i nästa ett och ett halvt års tid, är nu över. Det värker lite i hjärtat när man tänker på det. Ångern kommer krypande lite. Det har ju varit så fint, så tryggt, blivit så himla bra. Alla jag har lärt känna, allt jag lärt mig, allt jag fått genomföra och så många människor jag kommit i kontakt med. Allt det är passé.
-
En dag är det där, nästa förgånget. The end of an era. Men det är ju dags nu, snart, för att göra det jag alltid velat. Egentligen, uppfylla den där önskan som alltid varit närvarande. Att bara ge sig ut och bara vara, göra precis det jag vill. Men det kostar, att följa sina drömmar. Och ibland, nu, är det lite extra jobbigt.
-
Men man får resa sig, sträcka på ryggen och gå ändå. Tacka och bocka för allt fint man fått, visa uppskattning för den lycka som så givmilt bringats en. Så tack, för denna tiden. Och på återseende. Tror jag.
åhhhhhhhh, melissa horn och jag vi brukar sitta och tycka synd om oss själva tillsammans, fett najs, hon förstår mig:)
SvaraRaderajisses! snart åker du! Ut på äventyr, glöm inte att skicka mig ett vykort ibland. Litar på att du bjuder på maffig kaka på jobbet, blir det ngt över kan du få skicka det också...hehehe:) fast kanske att den kan komma bort i posten till nästa vecka för jag kör på hälsovecka, som funkar sisådär, du vet hur det är
Puss!
Svaaar på kommentar:
SvaraRaderaHmm, kanske är dags att ännu en gång gräva ner stridsyxan och inse att du med din Lasse och jag med min Melissa aldrig riktigt kommer att komma överens? "Vi gillar olika", så att säga (har aldrig fattat vad det är för något, det där hittepået). Tyckte nog mest att det var roligt att recensenten pekade ut just likheterna och skillnaderna mellan Melissa-fans och Lasse-fans - det passade oss så bra tycker jag! Men som sagt; gräva ner stridsyxan var det ja. Jag tycker om dig ändå, men dendära Lasse kommer aldrig att bli något för mig. Over and out!
P.S: Fast tillåt mig bara att påpeka vilken förnuftig tös med fin smak som kommenterat här ovan... Melissa Horn liksom...! Hon har fattat grejen, den där Mathilda! :D