Minus 6 dagar

.
Här, ser ni en glad tjej. En peppad tjej. En förväntansfull och tokig och galet nervös tjej. Som laddar, laddar som fan. Sista dagen på arbetet gick bra, jag tycker så mycket om mina kollegor. Och tekniskt sätt jobbar jag ju kvar, på timmar. Det blir nog en tid för att komma tillbaka dit en stund igen, så småningom. När det är dags. 
.
Jag kan inte för mitt liv begripa hur snart jag och Samantha åker. Kan inte för allt i världen greppa, att tiden är här. Hur fort allt har gått. Här, just nu. 
.
Jag sitter själv, resten av hemmet sover. Vissa här, vissa på annan ort. I helgen är alla hemma. Life of Brian rullar på TVn, jag sitter uppkrupen i soffan och liksom omfamnar datorn då jag skriver. Rapporterar. Snart lever denna blogg upp till sitt namn. Den här blondinen ska ut, iväg, fara runt i all sin farlighet. Min kopp te ryker stilla på bordet intill mig. Allt är så stilla. Världen liksom väntar. 
. 
Sex dagar till. Sen behöver den inte vänta mer.