Natten igår spenderades med Ola Salo och de andra grabbarna i The Ark, en sista gång. Jag är helt enkelt frälst. Att se dem live är magiskt, och helt underbart. Och det får erkännas, under gårdagen även aningen vemodigt. Tre meter bort, rakt upp på scenen stod Ola med tårar i ögonen och gav hela sig till publiken under sin sista spelning, någonsin, i Malmö. Kan man annat än att tacka och gråta med honom?
.
Mötte för övrigt ett gäng gamla skolkamrater, med världens engagemang, som stod vid min sida och sade adjö till The Ark. Så himla fint.
.
Magiskt men tragiskt. Tack för allt, The Ark.
.
(Bilden är helt fräckt lånad av Amanda, tack tack)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar