Det gör inget att man går sönder lite ibland.
Gör inget att det gör ont att finnas.
För det är väldigt fint att just finnas, ibland så. Och det är nog trots allt värt smärtan. Trettio dagar kvar, och sen lämnar jag allt bakom mig. Då så, om inte förr.
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar