Skolangest. Nar kande man det senast?
Gymnasiet kanske, nar nagot tuffta prov vantade, ett sant dar fan-varfor-borjade-jag-plugga-forst-kla-01-inatt-prov.
Eller kanske aven en tid efter det, for det tog ett tag for den dar jag-borde-plugga-stenen i magen att forsvinna och massakerares ner till pyssesma bitar som sedan sveptes bort i en lugnande vindpust.
Eller, sa var det den 15 mars, da ansokningsperioden for universiteten oppnade. Ja, det var bestamt da det borjade igen.
Hur vet man vad man vill gora? Kan man ens bestamma det nu? Jag vet fortfarande inte om jag valde ratt linje pa gymnasiet, vilket nu pa senare ar kanns som smapotatis, men anda - hur sjutton skall man da valja hur ens framtid ser ut?
Jag vet att jag fokuserar for mycket pa vad jag i slutet skall arbeta som, det finns alltid mojligheter att styra om och dylikt.
Jag vet att jag tanker alldeles for mycket pa det har.
Jag vet att Sams och mina manga hundra analyser av oss sjalva och av varandra (vem ar jag egentligen? Vad passar du som - egentligen?) inte kommer leda mig till nagra svar.
Jag vet att ingen annan kan bestamma.
Men fy sjutton vilken angest det ger.
3 miljoner olika utbildningar - drosar av dem, i mangder, de myllrar fram sa fort jag skriver en ynka bokstav i sokrutan pa antagning.se
Men det ar ju min framtid. Den ska man ju fint och duktigt intressera sig av och for. Den ska man ju ha i atanke idag, sa man lar sig nagot nytt till imorgon.
Trams. Trams fran min sida och trams dumma varlden som propsar pa att man ska veta vad man vill och passar som fran den dagen man drar sitt forsta andetag.
Kom och var min hemmafru i linkan istället, du får bo under min vask och använda toaletten när du vill ;) lyyyx!
SvaraRaderaHej gumman,
SvaraRaderaNi är så söta du och Christina! Det var tider det. Men våga testa. Vi sätter våra egna gränser. Och ha kul lilla hjärtat.
Pussar och kramar
mamma och pappa