Always look on the bright side of life

For en ljus sida finns det alltid. Aven nar det ter sig som morkast. Har jag bestamt hort, ett antal ganger. Och nu ar sa fallet, att jag ar beredd att halla med. Just for att det varit lite ont om den varan pa senare tid.

Vi ar annu kvar i Nagpur och bor hos tidigare namnd foredetta utbytesstudent. Och, i sanningens namn, ar vi ratt less pa det. Vi kom hit och firade Diwali. Tacksamheten over mojligheten att fira detta i ett akta indiskt hem och allt vad detta innebar, ar valdigt stor. Vi har fatt uppleva en ny sida av Indien, och visst ar det val just for detta man reser - for att uppleva ett land och dess kultur, och det finns alltid flera sidor av ett land. Sa detta tackar vi for.

Vi bestamde oss for att stanna ytterligare lite tid, da var vard onskade detta och da besoket av en ren slump sammanfoll med hennes fodelsedag. Tyvarr innebar detta insikten om ytterligare sidor, inte av landet i fraga, utan av var vard. Sadant som man kanske hellre valt att resa vidare, lyckligt ovetande om. Men nu blev sa inte fallet. Var gode vard har pavisat en, i uppriktighetens namn, ouppfostrad attityd som ingen av oss uppskattar. Det skriks pa vanner och bekanta, det gnalls konstant och kraven som stalls pa omvarlden nar till skyarna. Konstant trotthet rader aven det, vilket innebar mycket stillasittande. Alldeles for mycket av just detta ar inte bra for nagon, och rastlosheten som rader ar sa brutalt narvarande att man nastintill kan ta pa den. Det kanns sa trist. Jag visste att det var saval en chans som en risk vi tog da vi beslutade oss for att aka hit. Och jag vill absolut inte saga att jag angrar beslutet i fraga. Vi har upplevt mycket, och det ar jag for evigt tacksam over. Men nu kanner vi bada att det far racka. Vi tackar for oss snarast mojligt, och planerar att fly osterut for att se Calcutta.

Hursom, ljus finns det alltid och sa aven i var narvaro. For minus denna lilla dramatik, har vi det faktiskt for djavla bra. Solen skiner och vintern ar har.Indisk vinter ar... nagot annorlunda fran den svenska. Sma detaljer ni vet, som man inte direkt tanker pa fran borjan. 30 grader plus istallet for minus, sandaler istallet for pjaxor... Ja, lite smatt och gott helt enkelt!

Igar blev det premiar for den kortare av oss tva resenarer da vi gick pa bio och Sam fick uppleva sin forsta Bollywoodfilm. Nagot superhjaltedrama som ungefar var barnfilmsaction for vuxna, men filmen har varit oerhort hypad sedan vi kom hit och uppladdningen infor premiaren enorm. Och det marktes. Budgeten for filmen i fraga ar forbi belopp en sadan som jag kan greppa. Sa lite kul att ha upplevt det!

Vi har aven mott upp med ett antal bekanta till var hushallsinnehavare, och alla har varit hur trevliga och goa som helst. Och det ar minsann aldrig fel att utoka bekantskapskretsen en smula.

Under veckan som gick besokte vi en typ av kladmarknad dar det mestadels saldes traditionella klader. Jag tog mig i kragen och kopte en troja (de gamla slits ut sa forbannat snabbt av sol, flitigt anvandade och darmed flitigt tvattande) och pa vag fran omradet placerade nagon plotsligt en liten indisk pojk i ettarsalderna i min famn och borjade knappa bilder med sin mobil. Han satt snallt dar, i full tigermonstrad mundering och plirade upp mot den blonda alien i vars famn han sa ovantat hamnat, med vidoppna, djupbruna ogon. Livet ar fullt av ovantade handelser, minst sagt.

Bjussar pa en av latarna fran filmen vi sag, Ra One. Jisses alltsa.

Lite ledsen faktiskt

Ibland blir man lite ledsen, faktiskt. Inte forstord, eller sonderriven, men lite ledsen. Lite besviken. Nar sadant uppdagas som stor och gnager sonder nagot som i vanliga fall gor en lycklig. Som att skriva, jag alskar att skriva. En sann passion. Kanske marks det, av allt klotter som hamnar pa denna lilla plats jag kallar min i cyberspace. Men, nar det da visar sig att nagon kopierat det man tidigare gjort, mina, absolut inte hyllade men trots allt i hogsta grad egenskapade, verk, lagt upp dem pa en egen blogg och darmed utgett sig for att ha forfattat dem, da blir jag ledsen. Och forbannad. For det jag gjort, ar faktiskt nagot just jag har gjort. 

.

Att kopiera en text och uppge kallan i fraga, skulle jag endast betrakta som en fantastisk komplimang. Att nagon vill aterge det jag skrivit, och uppskattar det, kanns inget annat an just fantastiskt. Men att kopiera och lata omvarlden tro att texten i fraga vaxt fram ur ens egna fingrar nar sa inte ar fallet, det gor mig trott. Jag kravar inga hyllningar, jag vill bara ha lite rattvisa. Nog om det. Men ibland maste man fa ge utlopp for det dar lilla som ligger dar och stor. Och den vaxande irritationen och ilskan. For irriterad, ar precis vad jag ar. Maste man gomma sin blogg, ha den losenordsskyddad? Jag vill bara fa dela med mig av det jag skriver. Det jag skrivit.

Ett litet smakprov pa var vardag

Nar man lever som vi gor, tva pers pa i snitt 7-10 kvadrat, ar det omojligt att inte paverkas av varandra pa dem mest markliga satt. Sam och jag har ibland sma (vanskapliga) "gral". Oftast da en historia skall fortaljas och jag gar upp i varv och pratar i ett, och Sammy skjuter in med sma andringar. Den dar tjejen har ett sa galet minne for detaljer. Hursom, ibland varierar vara minnesbilder. Da jag officiellt ar den med det daliga minnet (dock inte alltid) sa brukar det ungefar ga sahar: 

.

Cajsa: (drar historia i lite uppspelt ton)

Sammy: "Fast, riktigt sa var det ju inte..."

Cajsa: "Joho"

Sammy: "Naa..."

Cajsa: "Alltsa Sammy, bara for du i vanliga fall minns mest betyder det inte att du alltid har ratt!"

Sammy: "Na, jag kan ocksa ha fel. Men, det har jag inte!"

.

Sa segrar den lilla damen anda. Attans. (Men mest for att jag later henne vinna, saklart. For fel, det har man ju aldrig)

.

I fortsatt nonsensanda bjudes har en ordleksbild. Vad tycks? 

Palm + Kvist. Ha! 

Ps. Kara morbror, angaende tidigare lamnad kommentar, sa skall jag absolut halla utkik efter en tomterod sari i din storlek som du kan bara till jul. Det kan vara dags for en uppgradering dar!

En onskan om ett gott nytt ar och en forarglig historia om en ofrivilligt tillplattad rattsvans

Morsning, nu var det ett litet tag sedan. Vi har tagit oss fran Goa via Mumbai och darefter mot Indiens absoluta mitt, Nagpur. Mumbai var fantastiskt! "Staden som aldrig sover" ar absolut inget uttryck som New York City kan ta patent pa, for det finns en oerhort stark konkurrent i denna delen av varlden. Vi gick langs med strandpromenaden Marine Drive, akte ut till Elephanta Caves belaget pa en o vid Mumbai med utkarvade grottor i massor, fyllda av avbildningar av guden Shiva, gick pa bio for forsta gangen och naturligtvis en massa mer.

.

For tillfallet sitter jag och Sammy i en lagenhet i Nagpur och ser pa Mtv India. Minus att de visar samma videos 300 ganger om dagen sa ar det galet kul! Mtv hemma kan slanga sig i vaggen (forlat Anna, jag vet att du tar det som en personlig forolampning). Vi har namligen tillfalligt flyttat in hos en tjej som heter Akanksha. Akanksha var utbytesstudent samtidigt som jag i Usa, sa darav denna bekantskapen. Det ar oerhort skont att bo pa lite mer yta och framforallt ar det verklligen varldens chans att fa se Indien ur ett helt annat perspektiv. Vi har aven lyckats pricka in den exakta tidpunkten for Diwali, en stor festlighet som stracker sig over nastan en hel vecka och fyller ungefar samma funktion som nyar hemma, men med mer religiosa vibbar, naturligtvis. Himla haftigt! Sa det ar blommor, fyrverkerier och festligheter overallt. Igar var vi pa en slags Indisk "country club" for en storre fest dar vi motte manga av Akankshas vanner och vi kom aven darifran med tjusiga malningar i hennafarg pa vara hander. Idag ar det den storsta och viktigaste dagen av Diwali, och denna skall i sann Indisk anda firas med familj och vanner, sa darfor ska vi hem till Akanskas mor/farforaldrar och mota stora tjocka slakten! 

.

Sa, angaenda den dar rattsvansen. En forarglig, och oerhort underhallande, historia. Da jag och Sammy hade varit pa bio i Mumbai skulle vi bege oss tillbaka till vart hotell, som lag en 10-15 minuters gang fran biosalongen. Sa vi trallade hem, klockan hade nyss passerat midnatt. Indien i all ara, men sa valdigt rent ar det inte alla ganger, och vid denna tiden vagar sig skadedjur som rattor och dylikt fram. Ingen storre fara i vanliga fall dock, men det finns alltid undantag! Sa vi gick langs med en gata i den varma Mumbai-natten och en ratta kilar langs med en vagg till hoger om oss, nagon meter bort. Sammy gar strax framfor mig, och plotsligt ser jag hur rattan springer ut framfor mig i ett tappert forsok att korsa trottoaren. Det gick sadar. Den rusade vid en dalig tidpunkt och springer rakt in under Samanthas vid tillfallet lyfta hogerfort, som hon sekunden senare satter ner - rakt pa rattans svans. "PIIIIIIP" tjuter rattan som en hundleksak och Sammy skuttar 30 centimer rakt upp i luften och ger ifran sig ett panikslaget vad-fan-ar-det-som-hander-late. Rattan tvarvander och rusar in mot vaggen igen, Sammy borjar tjuta i en slags acklad skratt-panik och jag och en indisk man i medelaldern som ocksa sett spektaklet bryter samman av skratt. Ah, kara Indien, man vet verkligen aldrig vad som skall handa i nasta stund fran det att man stiger utanfor hotellrummet. 

.

Sa, darmed onskar jag er alla en Happy Diwali och borjar dra i mina nyinkopta, indiska klader! Kram! 

Bilder fran gardagens festligheter! Hennamalande pa g pa sista bilden. Sot tant, eller hur? :)

Angaende bussresor fran helvetet och aterfunnet hopp

Hej pa er hemmalaget! Och bortalaget, om ni letat er hit, till min internetvra! 
.
Samantha och jag har nu erovrat Mumbai. Hoho, tanker ni kanske, vilka miffon som kallar Bombay for Mumbai. Men tji fick ni, for det har officiellt hetat Mumbai sedan 1997. Sa var det med den saken. 
.
Goa blev lite battre med tiden, da forsta intrycket gav lite negativa vibbar. Candolim hade kanske inte mest i varlden att erbjuda, trots att var lya var supesnygg. Vi unnade oss tillochmed snabbnudlar en dag, med burkpesto, som vi lyckades hitta i en, for att vara Indien, ganska valorganiserad supermarket. Smakade endast ljuvligt, vilket klart kan anses lite lustigt. Men da man levt av det Indiska koket (som for ovrigt ar grymt gott overlag) sa kan det vara fint att bryta av med nagot mindre spanningsfyllt for de dar svenska smaklokarna ibland. Naja! 
.
Vi hade tankt besoka en mindre ort med namnet Hampi, men det tyckte inte det indiska buss- och tagsystemet sa vi bestamde oss for att ge Goas huvudstad Panjim ett forsok. Och det gjorde vi helt ratt i. Det var en trevlig stad, minsann. Fina grander och gator med Portugisiska vibbar och vi hittade en mysig liten restaurang nara vart mysiga lilla boende dar de gjorde den godaste svampratten jag nagonsin smakat. Dessvarre har namnet fallit i glomska. Det ar inte latt det dar med minnet, nar man blir sahar till aren... 
.
Vi besokte aven en del av Goa som heter "Old Goa", eller som vi foredrar att saga "Gamla Goa". Lagg pa en harlig skansk dialekt pa det och yep, mitt i prick. Har bjods det pa historia och kyrkor och katerdraler efter vartannat. Valdigt tjusigt. Ett antal skolbussar och dess medhavda elever hade ockuperat kyrkorna narmst huvudstraket, men da man lamnade dessa bakom sig och begav sig ivag naon extra kilometer fanns det annu mer att se, och dessutom i lugn och ro. En go dagsutlykt till gamla goa Goa. (hehehe, den ordleken ni). 
.
I Panjim passade vi pa att ta en liten batutflykt med. Kul, tankte vi, da de tipsade oss om de entimmes-batturer som erbjuds i hamnen nar vi besokte turistkontoret. Sagt och gjort, vi gick till hamnen och kopte tva biljetter. En tur langs floden skulle det bli, och sa skulle det bjudas pa upptrade med. Fint fint, traditionell dans. Vi gick pa baten, den kom igang och vi tuffade genom vattnet och dans pagick pa en liten scen i mitten av baten. Sen, plotsligt, sa borjar speaker-killen (som inte var halften sa cool som han trodde han var) saga att alla narvarande par skall upp pa scen. Plotsligt dras det igang en smorig lat och det blir "kasedans" som Sammy sager, for de dar paren. Och speaker-snubben var inte klar har. Sen skulle alla kvinnor upp pa scen, darefter alla man, alltihop till ett soundtrack a la Mtv-pop. Sammy och jag var helt mallosa - hur blev var lugna lilla battur helt plotsligt ett mellanstadiedisco for medelalders indier? Slutlgen, nar hamnen borjade narma sig, gar en indisk kvinna loss och formligen rycker upp mig och Sammy pa scenen. Och ja, vad gor man? Det var bara att gilla laget och skaka loss i en hog av Indier. Dem var i extas, minst sagt. Och sanning och saga sa var det faktiskt riktigt javla roligt. 
.
En djavulsk nattbussresa senare rullade vi in i Mumbai. Den djavulska bussresan var verkligen djavulsk. Sam och jag delade en liten badd (det fanns en uppe och en nere varav vi hade den ovre) pa cirkus 90 cm och sma grasliga kryp som sag ut som en miniverision av kackerlacker hade bestamt fatt for sig att aven hela deras familj hade bokat exakt samma badd som oss. Som att det inte var trangt nog redan. Efter att Sammy lekt krypavrattare i 20 minuter (all cred till henne, som den vekling jag ar holl jag mig pa sa langt avstand som mojligt medan hon besultsamt trotsade sin radsla) kurade vi tillslut ihop oss skavfottes. Jag fros som ett djur hela natten och vaknade flera ganger, overtygad om att jag hade fatt feber, malaria, pest och kolera samtidigt och kande att jag var fullkomligen drankt i kallsvett. Trodde jag. Tills jag vaknade pa morgonen da solen borjat ga upp och upptackte att var vattenflaska pa 1 liter, placerad precis ovanfor mitt huvud, hade lackt ut over hela sangen. Mysigt. Utover detta korde foraren i klass med en babyelefant, vilket inte ar nagon vidare positiv bedomning. Fram kom vi iallafall, annu vid liv. Bara 4 timmar forsenade. 
.
Mumbai, var det alltsa. Mumbai ar... over forvantan. Det ar faktiskt riktigt fint har. Aldre byggnader som kanske inte ar i toppskick, men trots allt ok bevarade. Ett gratt lager ligger over staden men under detta finns mycket att se och uppleva. Vi har passerat ett antal grona, fina parker dar det spelas cricket, denna obegripliga sport. Naturligtvis ar det kaos, men pa ett charmigt Indiskt vis. Det kanns bra hittils. 
.
Nu skall datorn overlamnas till min kamrat och vapendragare Samantha. Tudiloo! 

Angaende en nagot luddig framtid

Ja, luddigt vare har. Varre an en gammal sliten teddybjorn. Det har sin charm. 
.
Har sitter jag alltsa i Goa, i en stad som heter Candolim. Candolim ar litet, och ganska trevligt. Skulle jag tro. Om man kan se den sidan av det. 
.
Saken ar den, att innan vi begav oss hit kande vi att det skulle bli skont med lite tid i Goa. Nagra dagar nar man kunde ga i shorts, och skippa langbyxor och tackta axlar. Ett tag nar man kunde springa pa andra backpackers av olika nationaliteter, och dela sina historier och sitt rotlosa levnadssatt med. Men Goa far mig att bli lite allergisk, i uppriktighetens namn. For har har Indien blivit som-varsomhelst-annars. 
.
Inte helt, naturligtvis. Men det ar en semesterort. For massvis med Indier och massvis med andra. Dock ar det lagsasong for de andra nu, och stallet ar mest fyllt av Indiska turister som vill leva ut en vecka i vasterlansk livsstil. Eller, deras tolkning av det. 
.
Det vimlar av forsaljare av saval falska traimitationer, klader och droger. Kopte en troja igar, men utover det kanner jag inget vidare kopsug nar det kommer till nagot som bjuds i tidigare namnda kopkategorier. Attityden har ar annorlunda med. Mer inkastar-attityd och det anses vara okej att forsoka lura turisterna tills deras fickor ar tomma. Har lite svart att ta det, helt enkelt. Ett exempel gallande attityd - stotte pa en snubbe igar som vagrade sluta prata. En givande konversation, som gick ungefar sahar: 
.
Snubbe: "Hello mam, where are you from?"
Moi, uppgiven stil: "Hello.... From Sweden"
Snubbe: "Oh, you're from Sweden! We love swedes!" 
Trott svenne: "Oh, really..."
Snubbe: "Yes! We love the Swedes, the people from the UK and the people from Finland"
Annu trottare svenne: "Well.. that's nice... I suppose" 
Snubbe som inte fattar vinken: "Yes! But we don't like the russians" 
Trott och alltmer irriterad tjej: "Ok? So what's wrong with the russians?"
Snubbe: "Eh, you know, they're in the maffia" 
Sista tappert forsok fran min sida innan det brister: "Really? All of them?" (bjussade aven helt gratis pa en omgang drypande sarkasm)
Snubben: "No... maybe not all of them. But most of them!" 
.
Sa gick konversationen. Sen gick jag. Nagon matta far det vara. 
.
Luddigheten som tidigare namndes galler mest den snaraste framtiden, men det verkar som att det blir Mumbai pa fredag. Nattbuss dit fran Goa, och efter nagra dagar dar skall vi forsoka ta oss till Nagpur dar vi ska bo med en gammal utbytesstudent-kamrat man samlat pa sig genom aren. 
.
Nu har vi hyrt scooter och skall erovra Goas vagar (no worries mor och far, vi har hyrt hjalmar med, tom betalat extra for att fa varsin!) Far la se hur det gar. Tror vi skall forsoka ta oss in till Goas huvudstad, Panjim och aven se "Old Goa" som skall finnas i narheten. Igar luffade vi runt pa var scooter i de mer narliggande byarna och smastaderna. 
.
Kramar till Sverige-land! 

Och sa lite pix...

Tuffe tuffe tuffetaget gar... 

 Battur! 

Standardposerna. 

Nu har jag bannemig bloggat for en evighet framover. Hors!

Angaende en liten reflektion over den forandrade vardagen

En positiv aspekt av att rora sig runt pa detta rotlosa vis ar att man lar sig att uppskatta de sma sakerna man tidigare tagit forgivet. Klichee, naturligtvis, men inte mindre sant for det. 
.
Som da vi fick tillbaka vara klader efter att ha unnat oss att lamna in dem pa tvatt i Cochin. De var maskintvattade och torktumlade. Rena och vackra fick vi tillbaka dem. Valdoftande. Total lycka.
.
Vi steg av bussen i Mysore och efter att ha funnit ett hyfsat boende gick vi en runda i stan. De hade trottoarer. Hela, och i manga fall breda, trottoarer. Utan hal och glapp var de utplacerade. En frojd for ogat. 
.
Da man skall slanga nagot och finner en soptunna. Da man ser lokalbefolkningen anvanda soptunnan. Ovanligt, och ack, sa fortjusande. En del av mig smalter av bara tanken. 
.
Nar man kan befinna sig pa ett tempelomrade, strova omkring och endast bli ombedd att fotograferas med folks barn och barnbarn en eller ett par ganger. Da kanner man sig fri, och sjalvstandig. 
.
Nar stromavbrotten endast varar i nagra minuter, och man rofyllt kan fortsatta sin lasning utan 15 minuters uppehall. 
.
Da man bokar en biljett och personen i luckan forstar vad man sager, bokar ratt dag och tid och dessutom ler mot en. Da fylls varlden av ett framgangens ljus. 
.
Vad kan man saga. Jag alskar att resa. 

Nu i vantans tider...

Och nej, inte ar det jul inte. Det ar vantan pa en buss (jisses vad vi aker runt alltsa) som kommer att ta oss norrut, till en liten stad med namnet Mysore. 11 harliga timmar kommer att spenderas pa denna buss. Dock skall det visst vara volvo, enligt damen i reserveringsluckan, sa nog badar det val gott? Som sagt, 11 timmar, fick vi hora. Sa vi raknar med minst 12. 

.

De senaste dagarna har vi da hangt i Cochin. Omradet vi bor i heter Ernakulam och ar mer storstadsaktigt an den andra "halvan" av stan med namnet Fort Cochin. Vi tog oss dock over till Fort Cochin med farja (farja ar nog att ta i egentligen, men bygget flot iallafall och rorde sig framat). Dar var vi lite historiska och duktiga och besokte hamnen dar de anvander sig av en speciell fisketeknik dar man brukar sakallade chinese fishing nets (forsta bilden). Vi fick se dem fiska vilket onekligen var en haftig upplevelse! Vi besokte aven ett fort som en gang tillhort ett gang, vid tillfallet, erovringsglada hollandare samt sag en tjusig lite synagoga som lag i de judiska kvarteren, som sa rattframt kallas "jew town".

.

Dagen darpa blev det batutflykt. Klockan atta bar det av i en liten silverfargad bil som senare byttes mot en minibuss. Ett gang bestande av ett syskonpar fran Malaysia, en typisk britt i 30-arsaldern (som trots 2 veckor i Indien inte ens byggt upp ens starten av en solbranna) och ett foralskat gulligt par fran Italien i medelaldern, mer eller mindre helt utan engelskakunskaper. Vi fick aka en traditionell husbat, som ser ut som en bikupa och serverades efter nagra timmar lunch pa baten, vilket smakade excellent. Sedan bytte vi bat och tog oss in pa lite mer smaslingriga, mindre vattendrag. Var i extas efter turen da jag lyckats se inte mindre an fyra vattenormar i  vilt tillstand! Sa fruktansvart haftigt! Dock sag vi till att halla alla armar och ben innanfor baten och undvika att hamna i plurret. 

.

Bilderna har under (minus den forsta da) ar fran Kovalam samt fran den utflykt vi gjorde fran Kovalam inat landet (da vi red pa elefanter). Den sista ar pa skolklassen som attackerade oss :) 

.

Oj, nu verkar det som att Sammy lyckats forstora sin dator har bredvid mig. Nu blir nog agarna av internet cafeet glada! Dags att fly. Kram!

Indien. Detta fenomen. Vad ar det egentligen for land som passerar meter for meter da mina fotter ror sig. Jo, ett helt javla galet land. Och, saklart, helt fantastiskt. 

.

Vi har i nulaget tagit oss till Cochin (en av de trehundra stavningar de brukar), annu i staten Kerala. Cochin ligger langre norrut, sa vi ror oss i ratt riktning. Har haft den forsta upplevelsen nar det kommer till Indiska tagfarder under den gangna veckan. Eller, tekniskt satt har vi hunnit med tva, men den forsta var utan de stora ryggorna.
.
Pa tal om detta. Vi lamnade alltsa Kovalam och Trivandrum igar. Den sista dagen spenderades med att bege sig till Indiens yttersta, sydligaste spats, dar vi sag pa solnedgangen och en gigantisk staty forestallande Shiva. Som en Indisk verision av frihetsgudinnan i storlek, dock med betydligt fler ar pa nacken. 
.
Vi tog oss efter varldens bussfard tillbaka till Trivandrum och sedan till Kovalam. Vi trillade i vara sangar vid elvasnaret och somnade utan sa mycket som att borsta tanderna. Dagen efter steg vi upp, packade allt vi i detta nu ager och har och begav oss ut pa fard. Vi hade tankt ta oss till staden Appaluzha. Kl 11.30 bad vi om biljetter och fick reda pa att nasta tag till denna plats gick 16.30. Jippie. Vi bestamde oss for att det inte var meningen att vi skulle ta oss dit och bokade platser pa ett tag till Cochin istallet. 12.15 skulle taget ga. 13.10 borjade taget rulla ut fran Trivandrum centralstation. 
.
Darefter fylldes det pa med folk. Och mer folk, och annu mer. Man tror det finns en maxgrans for hur manga som kan befinna sig i en tagvagn, men den begransningen ar uppenbarligen ett Europeiskt pafund, for den existerar inte har. Slutligen hamnade jag pa ett av de oversta satena. Ungefar som breda hatthyllor nara taket. Jag slumrade till en stund och laste daremellan min bok. Sammy blev popular i satet under mitt och en indisk mustaschprydd man ryckte en annan familjs unge fran dem och placerade denna knatte i en forvanad Samanthas kna. Hon flydde sedan upp och vi chillade 1.5 m upp i luften istallet. Plotsligt far en kjolprydd herre for sig att placera sig bredvid Sammy och han slangde darefter resolut upp fotterna pa satet mitt emot. Mitt sate. Dar jag ligger ner, plotsligt med ett par grasliga indiska gubbfotter 10 cm fran nyllet. Mys. Jag reste mig illa kvickt upp och forblev sittande. Dock ar jag opraktiskt nog over medellangd har (troligtvis for bade man och kvinnor) och taket var pa tok for nara min sits. Det blev hallning som en sack potatis merparten av resan utom vid de tillfallen da medvetenheten om min (tydligen) imponerande langd hamnade i tillfallig glomska och skallbenet slog mot plattaket i deperata forsok att rata ut ryggen. 
.
Cochin ar en trevlig stad. Maten ar billig och god och efter att ha knackat dorr 7-8 ganger efter ankomsten igar blev vi slutligen lotsade till ett hotell. Tydligen ar det ledighet for Indierna nu, och alla skall fira semester. Darfor halls tydligen rum och dylikt i viss man endast for Indiska medborgare. Taskigt, tycker jag. Praktiskt, tycker val dem. 
.
Men nu later jag kristisk. Indien ar ett galet och som sagt, fantastiskt land. De ar sa nyfikna pa oss att de nastan storknar och har finns sa mycket att se och uppleva att man hade behovt forlanga vistelsen till flera ar. Planerar dock inte att gora detta. 
,
Man vanjer sig efterhand. Man blir inte langre panikslagen over att middagen serveras utan bestick. Det ar bara att tvatta handerna och hugga in. Det ar mer regel an undantag att man bara pekar pa nagot pa menyn och sen far man se vad man far. Det ar ocksa ett spanningsmoment. 
.
Att getter och kor draller omkring i stan i ett virrvarr av bilar, tuktuks och drosar av mopeder och motorcyklar, det ar ratt charmigt. Folk ar vanliga och hjalpsamma, sa hjalpsamma att de i manga fall hellre ger ett svar pa en fraga man staller, som inte ar sant, an att antyda att de inte vet. 
.
Jag tycker det ar ratt rart hur de nickar med skallen fran sida till sida istallet for upp och ner som vi, aven om det skapar stor forvirring. Att alla later som Apu i Simpsons och att det ar svart att halla mungiporna i kontroll for att inte dra sig uppat, da man lamnar en butik och de sager "thank you, come again!". 
.
Det kanns bra, det har. Det ar bara talamodet som skall vaxa och kontrollbehovet nar det kommer till saker som att veta nar man skall ga av tagat eller bussen, som skall minska. Och vi ar nog pa god vag, tror jag. 

Elefanter vare har

Livet i Indien spinner vidare. Kan nu lagga till ett otackt kryp till listan over saker som har attackerat mig. Mitt bland smabarn, paraply och annat liknande. 

.

Idag har jag och Sammy ridit elefant! Vi akte ivag fran Trivandrum (dar vi fortfarande bor) till ett stalle med nagra elefanter. Vi fick rida, mata och hoppa i plurret med dem. Valdigt haftigt, faktiskt. Det galnaste hande under ridturen. Jag satt fram och Sammy bakom mig och en liten indisk herre gick bredvid elefanten pa marken. Plotsligt spritter det liksom till i elefanten och hon vander pa en femoring och borjar raskt trava tillbaka dar vi kom fran. Bade jag och Sammy hojtar till och annu en indisk man kommer joggande och motar tillbaka den skramda elefanten. "Monkey, monkey!" utbrister han sedan och pekar upp i skogen dar ett gang apor borjat skutta omkring och bete sig. Var elefant blev alltsa skramd av en apfamilj. Vem hade anat detta, liksom.

.

Efter detta blev det en slags mindre safari-tur-grej. Ett stalle som lag nara platsen dar elefanterna hanger erbjod en battur och lite buss och sant trevligt dar man fick se lejon och annat fint. Kanske inte det mest fantastiska i varldshistorien, men klart vart de cirka 28-30 kronorna vi projsade for det lilla aventyret.

.

Till attack-listan far aven laggas till en skolklass. Da Sammy, jag och killen som korde oss drallde runt i vantan pa att var safari-bat skulle avga, gick jag och Sammy upp i ett utkikstorn. Nar vi gick ner hade Sammy&Jag forvandlats till Sammy&Jag&En skolklass bestaende av 20-25 indiska tjejer i over tonaren/tjugoarsaldern. Alla flinade brett och var nyfikna som fa. Deras larare halsade pa oss, fragade fragor och efter lite knackt is bade sjong och dansade de for oss. De lyckas tillochmed fa oss att sjunga en truddelutt, eftersom de bad sa snallt. Dock blev vi lite stallda av denna sang-forfragan och efter lite desperat stirrande pa varandra korde vi bada igang med "du gamla du fria". Pinsamt, men vad kan man saga, vi jobbar helt enkelt inte helt bra under musikalisk stress. Fast anda en forbattring, igar bad jag Sammy sjunga en godnattvisa for mig (valdigt trivsamt och rogivande faktiskt) och det var ett trevligt medley av gamla godingar tills jag helt plotsligt hor "och all din tro till honom satt, du folk, av frojdad stam". Dar lag den lilla damen och sjong Kungssangen for mig. Jag ar mallos, det ar allt jag kan saga. 

.

Vi har slutligen tagit oss samman och fixat med lite bilder med, sa hall till godo. Dock mest pa facebook, for att ladda upp bilder har ar som att ro i sirap. I ovrigt ar min energi att beratta nu slut, sa hall aven till goda med Sammys blogg, om ytterligare historier onskas. Kram! 

Och sa satt vi dar i sjon och sag ut over havet

Indien! Da var vi bannemig pa plats. Landet som egentligen kan ses som huvudmalet for denna lilla tripp, ar precis har, under mina sandalkladda fotter. Fjarilarna flaxar hejvilt i magen av bara tanken. 

.

Vi anlande igar fran Sri Lanka. Klockan slog 04.30 och borjade yla ut i den morka natten i Negombo. Sammy kravlade ur sangen, orattvist pigg efter nagra ynka timmars somn medan en annan lag kvar under det bla myggnatet och astadkom brolande och sjalvomkande laten. Slutligen stod bagge pa benen med vara storre ryggsackar pa ryggen och de mindre pa magen. Stensaker stil, kan aldrig ga fel med dubbel uppsattning ryggor.

.

Vi traskade ivag, fann en liten tuktuk och tog oss till platsen. Koade. Sen koade vi lite till. Och sa annu lite. Hittade en dyr frukost som satt alldeles ratt och sprintade ivag till var gate. Planturen gick fort. Jattefort. Upp i luften och direkt ner igen. Pa denna tiden hann de faktiskt servera en typ av macka innehallande en kryddrik gronskasmix med. Gott!

.

Vi bor i Kovalam precis utanfor staden Trivandrum i staten Kerala. Lite turistigt, men efter de gangna tva veckorna ar det en gigantisk lattnad att fa menyerna pa engelska och inte endast i ett gjytter av tecken som egentligen, for den kunnige, betyder nagot. Idag besokte vi en mysig park samt kikade pa ett tempel. Valkomna in var vi dock inte. Tydligen var man tvungen att vara hindu da. Attans, men det var fint att se pa aven fran utsidan. Parken lag val, sag 20-30 minuter med buss fran templet i fraga. Omradet hette Veli Tourist Village. Och turister var dar. Eller, tva, iallafall. Tva sma svenska damer med namnen Samantha och Cajsa trallade omkring i gronskan och runt den sjo som var belagen mitt i parken samt bland de manga indier som var pa besok. Vi tog oss aven an aventyret att paddla trampbat i sjon. Dar, mitt i sjon, drev vi omkring och sag ut over stranden precis i narheten. En liten remsa sand pa nagra meter och pa andra sidan sag vi havet. 

.

Under de cirka 34 timmarna vi varit har har minst tre stycken grabbar kommit och knackat pa min axel och bett mig och Sammy att stalla upp pa ett foto med dem och eventuellt nagra kamrater. Lite som att vara en apa pa zoo, men annu har de inte borjat betala for att mata oss med frukt. Tror det blir bast sa. Wuppido!

Tillbaka i Negombo

For en kort liten stund. Efter mycket lokaltrafik i form av buss steg vi av i Negombo igen och tog oss till ett litet hostel belaget vid stranden. Kanske inte det mest fancy (snarare motsatsen), ytterst spartanskt men helt ok. Imorgon blir det tidig uppstigning for att aka till... dududu - Indien!
.

Vi chillade i Matara (alltsa i Polhena om man nu ska vara petnoga) i fyra dagar, for att vara exakt. Dessa dagar fick aven innehalla ett besok i nationalparken Yala dar vi fick se vilda elefanter, radjur med bambi-look, vildsvin, ornar, fargglada faglar i alla storlekar och andra trevligheter. Frackt. Resan dit var dock ratt rejal. Sussade sjalv hela vagen och blev, enligt Sammy som lyckats halla sig vaken, med jamna mellanrum utskrattad av var chaffis. Men men. Valdigt vart det, var i toppskick och utvilad da vi kom fram. Sam sussade for ovrigt en del med, vill bara papeka det. 

. 

Vi hann aven med lite skum kvalitetstid med de dar broderna som agde stallet, da det fortardes arrack, vilket ar en typ av singalesisk whiskey gjord pa kokosnot. Har aldrig ansett att whiskey ar nagat att hanga i granen, och det star jag annu fast vid. Men intressant, var det onekligen. Parallellt med detta pagick en typ av disco pa vart lilla hostel. En liga brittiska damer hade invaderat stallet kvallen fore och dessa hade bestamt sig for att dansa loss pa verandan efter sin middag. Och det gjorde dem, tillsammans med sina nyfunna, singalesiska guider och vanner. 90-talshitsen skralade over omradet och tanterna korde pa for fulla muggar. Minus att medelaldern hojts, sag 50 ar, sa var det skrammande likt ett mellanstadiedisco. Vi fnissade mest at dem. Men det var schysst underhallning, tveklost. 

. 

Nu har vi precis sett pa solnedgangen pa stranden, tagit bilder sa att den inhemska befolkningen foll i skratt och efter detta korta stopp pa ett internetfik blir det nog lite mat och sedan tillbaka och ta igen sig. Sjukt frustrerande for ovrigt, nagon kille i ful skjorta verkar forsoka skota nagon distansdejt i sin webcam tva datorer fran mig och skranar over hela salen pa nagot sprak som skulle kunna liknas vid engelska, men det ar bannemig knappt. Och en dam i raden framfor kor pa for fullt pa singalesiska, vad hander, egentligen?   

. 

Ett sott litet tack med, for de fina kommentarena som trillar in pa det jag lyckats skriva ner. Det varmer minsann, har i varmen :)