Och hej, alla dar... ni nu ar.
Idag har Sam jag och en nyfunnen kamrat som heter... ehm.. (Ja alltsa han har ett namn. Men ja, det kan vi ju ta en annan gang nar minnet vill) pumpat stenhart genom att hyra mountain bikes har i Luang Prabang och med dessa cykla alla de 3,5 milen till ett vattenfall och darefter tillbaka. Ja ni, det ar bannemig en rejal tur. Framforallt nar man knappt cyklat, utover lite stadscykling, sen man lamnade hemlandet. Sa nu varker de lite illa i alla de dar musklerna som man hade glomt att man hade, och som vantade sig 3 manaders semester till. Men traningsvark ar gott! Men satan vad ont man har i rumpan. Vem tusan designade sadlarna pa mountain bikes? Brutalt ilvillig person, matte det ha varit.
Vattenfallen var helt otroliga. Det sag ut som ett sagolandskap! Turkost vatten som strommade ner genom djungeln och bildade storre dammar dar man kunde plaska runt. Iskallt var det, men harligt. Vi forsokte aven oss pa aventyret att trekka till toppen av vattenfallet, vilket var nagot av en utmaning pa de torra lerstigarna och djungelsnaren, men som sagt, fint att stracka ut musklerna lite igen.
Pa vagen dit passerades flertalet smabyar, och det kandes superkul nar barn i allt fran 3- till 8arsaldern rusade fram for att high five:a nar vi svischade forbi. Vid ett tillfalle blockerades gatan helt. Det var en stor grupp som sjungande marcherade fram - ett brollopsfolje! Nar vi passerade pa vagen tillbaka hade festen borjat och inhemska aldringar stog och gungande till klingande toner.
Turen till Luang Prabang gick som sagt for en tva.. (elle tre?) dagar sedan (man tappar helt koll pa all vad veckodagar och datum heter). 8 timmar skulle den ta, och tog 13, sa det ar ju nastan som om man var tillbaka i Indien igen. Dock var det, tack och lov, en vettig forare. Jag knatade lite matte i skallen och kom fram till att vi nog cirka holl en medelhastighet pa 30 km/timmen.. Sa det var val ungefar som nar vi cyklade idag da kanske? Bah. Men det ar dock att foredra, enligt min mening, mot att sitta pa helspann i 9 vettlosa 100 km/timmen timmar, overtygad om att slutet kommer allt narmare.
Luang Prabang ar supermys, har bjuds pa nattmarknad och fina gator med gammal harlig arkitektur. Staden omsluts aven av Mekongfloden, och nar man promenerar langs med denna pa eftermiddagarna kan man se sma barn skutta runt i vattenbrynet. Sockersott.
Minst en dag till blir vi kvar har. Imorgon har vi planer pa att korsa floden dar det ska finnes en slags tempelgrotta med ... buddhastatyer! Yep, dem ar minst sagt poppis har. Men sa var ju den dar Buddha en ratt skon snubbe med, sa det ar ju ratt forstaeligt.
Happ, nu ska vi ut och ata middag, och sen kommer jag att somna som en stock ikvall och snarka ikapp med Sam.
Idag har Sam jag och en nyfunnen kamrat som heter... ehm.. (Ja alltsa han har ett namn. Men ja, det kan vi ju ta en annan gang nar minnet vill) pumpat stenhart genom att hyra mountain bikes har i Luang Prabang och med dessa cykla alla de 3,5 milen till ett vattenfall och darefter tillbaka. Ja ni, det ar bannemig en rejal tur. Framforallt nar man knappt cyklat, utover lite stadscykling, sen man lamnade hemlandet. Sa nu varker de lite illa i alla de dar musklerna som man hade glomt att man hade, och som vantade sig 3 manaders semester till. Men traningsvark ar gott! Men satan vad ont man har i rumpan. Vem tusan designade sadlarna pa mountain bikes? Brutalt ilvillig person, matte det ha varit.
Vattenfallen var helt otroliga. Det sag ut som ett sagolandskap! Turkost vatten som strommade ner genom djungeln och bildade storre dammar dar man kunde plaska runt. Iskallt var det, men harligt. Vi forsokte aven oss pa aventyret att trekka till toppen av vattenfallet, vilket var nagot av en utmaning pa de torra lerstigarna och djungelsnaren, men som sagt, fint att stracka ut musklerna lite igen.
Pa vagen dit passerades flertalet smabyar, och det kandes superkul nar barn i allt fran 3- till 8arsaldern rusade fram for att high five:a nar vi svischade forbi. Vid ett tillfalle blockerades gatan helt. Det var en stor grupp som sjungande marcherade fram - ett brollopsfolje! Nar vi passerade pa vagen tillbaka hade festen borjat och inhemska aldringar stog och gungande till klingande toner.
Turen till Luang Prabang gick som sagt for en tva.. (elle tre?) dagar sedan (man tappar helt koll pa all vad veckodagar och datum heter). 8 timmar skulle den ta, och tog 13, sa det ar ju nastan som om man var tillbaka i Indien igen. Dock var det, tack och lov, en vettig forare. Jag knatade lite matte i skallen och kom fram till att vi nog cirka holl en medelhastighet pa 30 km/timmen.. Sa det var val ungefar som nar vi cyklade idag da kanske? Bah. Men det ar dock att foredra, enligt min mening, mot att sitta pa helspann i 9 vettlosa 100 km/timmen timmar, overtygad om att slutet kommer allt narmare.
Luang Prabang ar supermys, har bjuds pa nattmarknad och fina gator med gammal harlig arkitektur. Staden omsluts aven av Mekongfloden, och nar man promenerar langs med denna pa eftermiddagarna kan man se sma barn skutta runt i vattenbrynet. Sockersott.
Minst en dag till blir vi kvar har. Imorgon har vi planer pa att korsa floden dar det ska finnes en slags tempelgrotta med ... buddhastatyer! Yep, dem ar minst sagt poppis har. Men sa var ju den dar Buddha en ratt skon snubbe med, sa det ar ju ratt forstaeligt.
Happ, nu ska vi ut och ata middag, och sen kommer jag att somna som en stock ikvall och snarka ikapp med Sam.
Vi förstår att Ringsjön runt kan slänga sig i väggen nu. Det låter som ett härligt äventyr. Och ni väcker verkligen vår nyfikenhet på Laos.
SvaraRaderamassor av pussar och kramar från oss