Tjohej!
Hej och valkommen till Laos. Nej, sa stod det inte vid gransen. Framforallt inte eftersom vi hade stannat over var visumtid i Thailand (med 6 timmar...) och fick spendera en timmer eller tva vantandes pa ett kontor for att sen fa projsa vara overstay-boter. Naja, sant kan det ga.
Efter detta klydd och en sannerligen butter blick av den Thailandske granskontrollanten (da vi horde fel nar han kallade "samantha!" och jag istallet traskade fram, fotades och betalade hennes boter, for att sen upptacka misstaget och fa saga "ehm sorry sir... this is not my passport" vilket ledde till att processen fick borja om fran borjan. Ack ja. Dar far ni lara er barn, vikten av att ARTIKULERA ordentligt) kom vi pa forst en buss och sean en annan och slutligen slapptes vi av i Laos huvudstad, Vientiane.
Jag skall inte ljuga - jag vet nastan ingenting om Laos. Knappt nagot alls. Detta gor det desto emr spannande att aka hit, men innebar ocksa svarigheter att veta vad man skall forvana sig.
Men jag kan intyga att Laos inte gjort mig ett dugg besviken hittils. Vientiane ar en skon stad, en storstad som saknar storstadskanslan sa manga andra asiatiska storstader vacker av stress och evigt brummande och fororenande trafik, den kanns... lugn.
Vi bor precis vid Mekongfloden i centrum. Forsta kallen har tog vi en trevlgi promenad langs floden och sog in den lugna atmosfaren. Manslappnar liksom av har, vilket kanns precis ratt just nu.
Vi har lagt vara dagar har pa lite sightseeing bland annat. Idag tog vi en lokalbuss till en park cirka 2,5 mil utanfor staden. Den lilla parken, som passande nog gar under benamningen The Buddha Park, var valfylld med massiva Buddhastatyer och avbilder av ett gang hinduiska gudar sa som Shiva och dyl. Det var lugnt och fint, och jag hade mer an garna slagit mig ner med mitt ritblock pa en skuggig plats och spenderat hela dagen dar.
Vi hyrde hederliga gamla cyklar en dag och cruisade runt bland kloster, stupor och ett superhaftigt stalle som drivs av en valgorenhetsorganisation med namnet COPE. COPE stottar de delar av befolkningen som ar i behov av proteser, da de forlorat armar eller ben eller i vissa fall bade och. LAos ar namligen fyllt till bredden med bomber som USA slappte over landet under vietnamkriger. Loas skulle vara neutralt, men det stoppade inte Amerikanarna. Cirka 30 procent av bomberna exploderade aldrig utan ligger kvar, nergravda i jorden efter sa manga ar. Da cirka 80 procent av invanarna i Laos ar jordbrukare, hander det skrammande ofta att de aterfinns och exploderar da nagon sticker en spade i marken. Det ar dessutom ett fattigt land, det finns inga pengar till vard eller behandling eller proteser, vilket de alla ar i behov av for att kunna fortsatta bruka sin mark. Sa det ar verkligen till ett gott syftesom Cope jobbar. Galet inspirerande,som kanske marks av den langa utlaggningen ovan!
Imorgon bar det av mot Luang Prabang, cirka 10 timmar norrut. Spannande!
Bjuder pa lite bilder fran soliga Thailand, i brist pa annat :)
Sen ar man inte samre an att man har om iallafall ett litet mattav sjalvdistans, sa far la bjuda pa denna lite tragikomiska bild med.
Pa tal om det sa borjardet bli battre. So don't worry.. dudududu, be happy!
Hej och valkommen till Laos. Nej, sa stod det inte vid gransen. Framforallt inte eftersom vi hade stannat over var visumtid i Thailand (med 6 timmar...) och fick spendera en timmer eller tva vantandes pa ett kontor for att sen fa projsa vara overstay-boter. Naja, sant kan det ga.
Efter detta klydd och en sannerligen butter blick av den Thailandske granskontrollanten (da vi horde fel nar han kallade "samantha!" och jag istallet traskade fram, fotades och betalade hennes boter, for att sen upptacka misstaget och fa saga "ehm sorry sir... this is not my passport" vilket ledde till att processen fick borja om fran borjan. Ack ja. Dar far ni lara er barn, vikten av att ARTIKULERA ordentligt) kom vi pa forst en buss och sean en annan och slutligen slapptes vi av i Laos huvudstad, Vientiane.
Jag skall inte ljuga - jag vet nastan ingenting om Laos. Knappt nagot alls. Detta gor det desto emr spannande att aka hit, men innebar ocksa svarigheter att veta vad man skall forvana sig.
Men jag kan intyga att Laos inte gjort mig ett dugg besviken hittils. Vientiane ar en skon stad, en storstad som saknar storstadskanslan sa manga andra asiatiska storstader vacker av stress och evigt brummande och fororenande trafik, den kanns... lugn.
Vi bor precis vid Mekongfloden i centrum. Forsta kallen har tog vi en trevlgi promenad langs floden och sog in den lugna atmosfaren. Manslappnar liksom av har, vilket kanns precis ratt just nu.
Vi har lagt vara dagar har pa lite sightseeing bland annat. Idag tog vi en lokalbuss till en park cirka 2,5 mil utanfor staden. Den lilla parken, som passande nog gar under benamningen The Buddha Park, var valfylld med massiva Buddhastatyer och avbilder av ett gang hinduiska gudar sa som Shiva och dyl. Det var lugnt och fint, och jag hade mer an garna slagit mig ner med mitt ritblock pa en skuggig plats och spenderat hela dagen dar.
Vi hyrde hederliga gamla cyklar en dag och cruisade runt bland kloster, stupor och ett superhaftigt stalle som drivs av en valgorenhetsorganisation med namnet COPE. COPE stottar de delar av befolkningen som ar i behov av proteser, da de forlorat armar eller ben eller i vissa fall bade och. LAos ar namligen fyllt till bredden med bomber som USA slappte over landet under vietnamkriger. Loas skulle vara neutralt, men det stoppade inte Amerikanarna. Cirka 30 procent av bomberna exploderade aldrig utan ligger kvar, nergravda i jorden efter sa manga ar. Da cirka 80 procent av invanarna i Laos ar jordbrukare, hander det skrammande ofta att de aterfinns och exploderar da nagon sticker en spade i marken. Det ar dessutom ett fattigt land, det finns inga pengar till vard eller behandling eller proteser, vilket de alla ar i behov av for att kunna fortsatta bruka sin mark. Sa det ar verkligen till ett gott syftesom Cope jobbar. Galet inspirerande,som kanske marks av den langa utlaggningen ovan!
Imorgon bar det av mot Luang Prabang, cirka 10 timmar norrut. Spannande!
Bjuder pa lite bilder fran soliga Thailand, i brist pa annat :)
Sen ar man inte samre an att man har om iallafall ett litet mattav sjalvdistans, sa far la bjuda pa denna lite tragikomiska bild med.
Pa tal om det sa borjardet bli battre. So don't worry.. dudududu, be happy!
Jag får upp en bild av Richard i mitt huvud när han försökte få in alla de olika hinduiska gudarna i våra hjärnor. Har en känsla av att du blivit något av en expert på det hela efter den här resan? ^^
SvaraRaderaHAHA, jag satt och funderade på Richard och hans lektioner jag med! Han skulle vara så stolt över oss om han visste...
SvaraRadera