Darjeeling till Nepal

Kara goda blogg! Da var man ater pa banan, for att snarast halka av den igen. 

.

Efter besoket i Kolkata togs ett nattag mot Darjeelings skona hojder. Da ingen allman transport i form av buss eller tag tar sig upp langs de slingriga bergsvagarna, blev det en typ av storre jeep (i vilken det placerades 12-13 pers) som hjalpte oss fortsatta var fard. Utsikten var otrolig nog for att gottgora for det horribla vagunderlaget som fick oss att studsa hogt i bakstatet dar vi satt.

.

Darjeeling faste vi oss vid snabbt som attan. Det kyliga vadret liksom den avslappnade stamningen och attityden hos saval turister som lokalbefolkningen var en harlig och valbehovd kontrast till det stirriga och tokiga Indien vi framst harjat runt i. Det var dags for en paus fran storstadsindien, helt enkelt. Att vandra runt langs de tranga granderna i solskenet och blicka ut over de kringliggande bergstopparna ar bara en san dar sak som gor en varm i magen och lycklig ratt igenom. Vart hotellrum var iskallt och rymligt. Pa kvallarna blev det till att kura ihop sig till en liten papalsad boll under dubbla tacken. Lyxigt nog hade vi aven en tv dar det hittades tva filmkanaler som visade halvdana filmer pa engelska. Att skarminstallningarna var lite snea och att Bruce Willis darav standigt hade en typ av lila hudton gjorde inte sa mycket pa det stora hela, liksom. 

.

Vi akte aven en eftermiddag med ett litet anglok som tuffar runt bland bergstopparna, som i folkmun ar mer kant som The toy train. Med detta akte vi fran Darjeeling till den lilla byn Ghom, och darmed fick vi besoka Indiens hogst belagna tagstation. En morgon steg vi upp omanskligt tidigt och tog en jeep till utsiktsplatsen Tiger Hill och sag pa soluppgangen. Dar stod vi och stampade i kylan tills skadespelet sa sakta borjade. Att se solen ga upp over Himalays bergstoppar ar verkligen... Otroligt. I brist pa battre ord.

.

Efter Darjeeling hade vi fatt lite dille pa att befinna sig i den uppfriskande naturen. Sa vi bestamde oss for att aka till Nepal. Efter Nepal ska vi tillbaka till Indien igen och se omradena runt New Delhi, men ingen bradska liksom. Och Nepal ligger ju faktiskt mittemellan, sa varfor inte passa pa och ta det pa vagen? 

.

Sagt och gjort. Vi packad vara vaskor och hoppade pa en jeep som forde oss till staden Siliguri, fran vilken vi fick fatt pa en taxi som forde oss till gransen mellan Indien och Nepal. Vi ordnade med papper och visum och den 11/11/11 tog vi vara forsta steg pa Nepals mark. En familj bestaende av mor, dotter och far fran Nepal hade akt samma taxi som oss fran Siliguri till gransen och dem hjalpte oss med det som skulle ordnas och sag till att vi inte behovde betala mer an dem. Valdigt hyggligt! Dock lyckades bussbolaget ta sig forbi detta hinder och slangde helt abrupt in oss i en buss en timme tidigare an bokat. Vi tjaffsade med dem lange, for bussen var i betydligt samre skick an det vi betalat for. Men, sa skulle bussen ga och det stod mellan att aka skrapbuss och komma fram eller att sitta fast vid gransen. Vi slog oss ner pa vara platser, bada tva forbannade som aldrig forr. Cirka 10-12 timmar skulle farden ta. 14 timmar efter avgang rullade vi in i Katmandu. Duktigt morbultade av en fullstandig vansinnesfard pa gropiga vagar i ett fruktansvart tempo. Bilens dampning var icke-existerande och Sam pryds nu av blamarken pa sina armar och jag stoltserar med en bula mitt i pannan da vi vid ett tillfalle korde sa snabbt over ett gupp att jag for upp och slog pannan i kanten pa hatthyllan. Mysigt! 

.

Framme i Katmandu forbattrades genast allting avsevart. Det ar en otrolig stad som visserligen har lite kaos i sig, precis som alla asiatiska storstader, men det halls pa en niva som ar charmig. Vi bor i stadsdelen Thamel, som var guidebok beskrev som "ett disney world for backpackers". Sa sant som det ar sagt! 

.

Katmandus trang grander och mer sansade lokalbefolkning har fatt oss bada pa fall. Dar vi bor vimlar det av mysiga pubar och barer med livemusik och forsaljning av billig ol. Vadret ar kyligt men klart. Har finns historia att lara sig av vid varje gathorn. En storstad i min smak, helt enkelt. 

.

Vi lat bada den gamla trogna ramsan "vad gor vi? Nu kor vi!" ringa i vara huvuden, tankte att man lever bara en gang och bokade en nastan tva veckor lang trekkingtour till Mount Everest Basecamp. Med start imorgon. Mellan 5 och 7 timmars vandrande dagligen och vi kommer att na upp till over 5000 meters hojd. 300 meter fran varldens hogsta landpunkt kommer vi sta och blicka ut over varlden. Om jag ar exhalterad? Marks det? Jisses. Far nastan en galen adrenalinkick av att bara tanka pa det! 

.
Sa, hall tummarna for oss - sa hors vi om tva veckor!