Efter regn kommer bestamt solsken

Ibland gar nagot snett, men oftast leder det till nagot annat, och det kan bli precis jattebra det med. 
.
Efter totaldepp efter de installda Everestplanerna var det bara att ta sig i kragen och inse att saker och ting inte alltid blir som man planerat. Och det ar det bara att styra om. Vi gick till resebyran Last Resort och bokade tva dagar hos dem, en med river rafting och en med Canyoning, samt en overnattning pa deras resort. Battre beslut kunde sallan fattats av dessa tva blondiner. 
.
Vi kom ivag tidigt den 17e med buss, steg ur denna ca 4 timmar norrut, nara gransen till Tibet. Landskapet i Nepal ar nastintill obeskrivligt. Ord gor det inte rattvisa. Det ar sa otroligt vackert. Floden vi skulle rafta pa forsade fram genom en djup, gron dalgang, mitt ute pa den nepalesiska landsbygden. Vi motte upp med en lite storre grupp och vara guider. Blev uppdelade i lag och fick instruktioner. Sedan var det bara i flotten och ivag som gallde. Och javlar vad ivag det bar! Det iskalla vattnet slog over oss och vi for fram, var guide hojtade order om hur vi skulle paddla och nar vi skulle slanga oss ner i baten for att inte hamna i plurret. Tre timmar med denna aktivitet pa en flod som uppnar svarighetsniva fyra (av fem mojliga) far adrenalinet att pumpa i vilken lycklig sate som helst. Helt, helt underbart, alltihop. 
.
Dessvarre tog dock aventyret slut sasmaningom, och vi kravlade oss ur gummibaten och tog oss upp pa land. Vi fick lunch och slog oss sedan samman med tre andra resenarer, fran England och Brasilien, da vi alla skulle med till sjalva resorten for en overnattning. En av resortens agare, som aven varit med och raftat, tog oss med pa en harlig tur pa en av lokalbussarna. Da det var fullt inuti hamnade vi pa taket. Har slangdes det lite ovantat aven upp en garderob som nagon liten nepales bestamt sig for att fraktra med kollektivtrafik. Och en annan tyckte det var jobbigt nar man kopte en klocka pa Ikea och sedan fick aka buss hem med denna... Naja. Ytterligare lite folk kom och gick och vi hade en trevlig tur, allt som allt. 
.
Resorten var nagot av det mysigaste jag sett. Det fanns en mysig bar med plataer med laga bord och sittkuddar dar man kunde stracka ut efter dagens bravader. En gron vacker tradgard pa otaliga kvadrat bredde ut sig och da man foljde de manga stengangarna hittade man sma talt i vilka vi bodde. Dessa var simpla men det var hogt i tak och ordentliga sangar. Pa kvallen bjods det pa en galet god buffe och vi tog sedan en ol med samma sallskap som pa bussen och ytterligare nagon som varit med pa raftingen. For att komma till resorten hade bussen akt langs med dalgangen som tidgare namndes. Floden forsade intill oss flertalet meter ner pa vanster sida, och till hoger foljde en slags gronskande dalvagg. Val framme korsade vi en hangbro, cirka 160 meter upp i luften, for att na till andra sidan dalgangen (och over floden) och till resorten. 
.
Dagen darpa blev en tidig morgon och efter god frulle drog vi pa oss vatdrakter och grejer och gav oss ivag for canyoning. Detta innebar att man ger sig av ut i naturen och "klattrar" ner for vattenfall. Sceneriet var som vanligt oslagbart. Kanslan av att endast fast i ett rep hissa sig ner for ett vattenfall ar aven detta nagot som far adrenalinet att pumpa och ett brett flin att breda ut sig over ens ansikte. Sju meter hogt, var det forsta vattenfallet. Ratt respektingivande, tyckte vi. Tills vi tog oss ner for det sista pa 45 meter. Galet, och helt javla underbart! 
.
Vi kom tillbaka till Katmandu for en natt efter dessa aventyr. Katmandu ar verkligen en stad man faller for. Vi har drivit omkring pa diverse mysiga barer och pubar, och da vi dessutom har sadan tur att Sams ena kollega bott i Katmandu och darmed knutit en del kontakter som hon fixade ihop oss med, har vi lart kanna medlemmarna i ett av banden. Tursamt nog spelade dessa pa var favoritbar kvallen till ara, sa vi tog oss dit, lyckats genom ett under hitta ett bord (fullsatt ar bara fornamnet) och sag dem spela en sista gang. Grymma killar! Efter deras gig slog dem sig ner vid oss och vi blev sittande nagra timmar till for att sedan vandra hem i natten. Eller ja, de 12 meterna till vart hotell, som praktiskt nog rakade ligga precis mittemot vart favvohak. Ibland blir det bra, minsann!
.
Idag har vi tagit bussen till Pokhara med var guide, imorgon bar det av for 12 dagar i bergen till Annapurna Basecamp. Livet ar... bra. Riktigt, riktigt bra.