Annapurna Basecamp

Tjena! 

.

Da var man tillbaka. Annu vid liv, vill jag lova, och med lungorna fyllda till bredden av ren luft. Fick dra in ordentligt med denna vara, da det inte direkt kryllar av den dit kosan styrs harnast. Men sa vore det kanske pa sin plats att beratta om de dar aventyren i bergsslagen. Sa har kommer det! 

.

Sam och jag tog alltsa vart pick och pack och lamnade vart kara Kathmandu, en plats som garanterat skall besokas igen av mitt framtida jag. Vi motte upp med var guide och en liten annan glad nepales som skulle agera porter under vandringen. Sa bar det av pa en bussfard till orten Pokhara, cirka 7 timmar bort. 7 timmar med ett motordrivet fordon ar dock inte alls samma sak har som hemma, nej nej. Kor du sju timmar norrut med fagra Malmo som avreseort och ar en nagorlunda forare kommer du atminstone en bit ovanfor Stockholm. Har kommer du den oerhorda strackan 20 mil. Sa gar man och gnaller om de standiga hoplappandet av Bergsgatan pa hemmaplan som alltid leder till forseningar. Lite bortskamd ar man allt. Hursom! Busstiren gick finemang, vi kom fram och spenderade en natt i Pokhara med att packa om. Allt. Det som behovdes trycktes ner i en gemensam vaska och resten lastades av i hotellets forvaringslokal. 

.

Morgon darpa vaknade vi med lite fjarilar i magen. Fjarilarna fick snart sallskap av var frukost men surrade vidare anda. Sedan  skuttade vi in i en liten, liten taxi med var porter och guide och denna tog oss till Nayapur, en liten ort fran vilka vara aventyr tog sin borjan. 

.

Att ens ge sig pa att beskriva en 11dagarstur i bergen i Nepal ar som att forsoka beskriva hela universum pa ett a-fyra. Okej, nu tar vi i lite, men jag har alltid haft en kansla for det har med dramatik. Vi bodde i sma, enkla geusthouses i pyttesma bergsbyar. I vissa av byarna bjods det pa endast tva byggen, i andra lite fler. Stallena bestod av en gemensam matsal, med ypperlig tur en varmdusch och sa fick man ett litet sovrum, eller som jag sa karleksfullt brukade benamna dessa, en liten fangelsecell. Cellen bestod av tva sangar och om an hade flyt ett bord, och sedan ett fonster, icke att forglomma. Vaggarna till grannrummen var tunna som papper och man horde allt. Sa kan vi ju halla dar med detaljer! Men det var faktiskt himla fint, overlag. Man kommer annu mer till insikt av hur lite man faktiskt behover. Fyra trojor, ett par leggings, ett par slitstarka byxor, dojor, sovsack och en tandborste kommer man langt pa. Och en god bok, for det blir mycket dotid daruppe. 

.

Vandringen var overlag ratt tuff. Valdigt mycket branta sakallade "trappor". Trappor kan vi definiera som nagon slags relativt platta stenblock som ar utslangda lite hursomhelst som pa satt och vis hjalper dig att effektivt ta dig uppat i forskrackt branta backar och berg, Benmusklerna fick sig en rejal omgang, vill jag lova. 

.

Naturen var som alltid otrolig. Runt oss kunde vi ana de andra bergstopparna i snokladd utstyrsel och solen stralade majoriteten av dagarna. Vandringen bjod pa allt fran ovan namnda trappsteg till mer skogslika, gronskande stigar. Var guide var superspeciell, for att vara politiskt korrekt. En ratt lustig liten karl, som sa en himla massa lustiga och markliga saker. Men det har sina fordelar, man kunde alltid skratta at honom om man inte fann nagon anledning att skratta med honom. Var lilla porter var en foredetta armekille pa 23 ar med imponerande benmuskler, ett charmigt leende och skolflicksskratt. Aven han bidrog till manga underhallande stunder.

.

Var medhavda kortlek har sallan kommit till sa mycket nytta som under de elva dagar trekken varade. Jisses, vad vi har spelat. Vi forsokte lara saval guide som porter diverse spel, men av nagon outgrundlig anledning gick endast reglerna till spelet 31 in, sa 31 fick det bli. Mycket kvalitetstid, mycket 31... Sa, sa mycket 31... Maste erkanna att bara tanken pa det spelet gor mig lite trott nu, efter att ha alt det kvall efter kvall. Nej, det far bli rehablitering fran 31 de kommande veckorna, utan tvekan. 

.

Sammanfattningsvis ha vi haft det for javla bra, helt enkelt. Nar man vaknar pa morgonen och har ont i muskler man inte ens visste att man hade, och vet om att 5000 trappsteg rakt uppat vantar och obegripligt nog annu mer traningsvark darefter, sa mar man riktigt, forbannat bra. Det har varit sa oerhort skont att bara vara, bara ga och stracka ut varenda muskel, att fylla lungorna med frisk luft och tanja pa sina granser. Och alla manniskor man moter, fran de mest otroliga britter som trotsar aldern (70+) och spanstigt struttar upp over bergen, till gang med glada, oldrickande tyskar som drar historier och bjuder pa milka-choklad nar man springer pa dem i badklader i en varm bergskalla. Dartill en snall liten fransyska som lite ovantat blev var rumskamrat da guesthousen fyllts upp till bredden, och sedan charmiga schewizare som dyker upp lite varstans. For att namna bara en liten del. 

. 

Vad kan man saga. Det har blir nagot att gora om. 

. 

Och, som vi konstaterade nar musklerna skrek som varst - envishet och ett gott humor, tar en riktigt jakla langt. 
. 
Bilder far komma nasta gang. Internetcafet vill da icke sammarbeta, ni far snoka pa Sams facebook om nyfikenheten tar over. Whapp! 

 .

Update: Bildgrejen gick vagen! Voila! 
.

 

Trendigare an trendigast. 

 

Som sagt - standardposerna!

 

Lite losa hastar stotte man pa lite varstans.

 

Och snygg solbranna ska man da inte tro att man slipper.

 

Hela truppen, marklig guide, sam, jag och Mini, som var porter kom att kallas.