Always look on the bright side of life

For en ljus sida finns det alltid. Aven nar det ter sig som morkast. Har jag bestamt hort, ett antal ganger. Och nu ar sa fallet, att jag ar beredd att halla med. Just for att det varit lite ont om den varan pa senare tid.

Vi ar annu kvar i Nagpur och bor hos tidigare namnd foredetta utbytesstudent. Och, i sanningens namn, ar vi ratt less pa det. Vi kom hit och firade Diwali. Tacksamheten over mojligheten att fira detta i ett akta indiskt hem och allt vad detta innebar, ar valdigt stor. Vi har fatt uppleva en ny sida av Indien, och visst ar det val just for detta man reser - for att uppleva ett land och dess kultur, och det finns alltid flera sidor av ett land. Sa detta tackar vi for.

Vi bestamde oss for att stanna ytterligare lite tid, da var vard onskade detta och da besoket av en ren slump sammanfoll med hennes fodelsedag. Tyvarr innebar detta insikten om ytterligare sidor, inte av landet i fraga, utan av var vard. Sadant som man kanske hellre valt att resa vidare, lyckligt ovetande om. Men nu blev sa inte fallet. Var gode vard har pavisat en, i uppriktighetens namn, ouppfostrad attityd som ingen av oss uppskattar. Det skriks pa vanner och bekanta, det gnalls konstant och kraven som stalls pa omvarlden nar till skyarna. Konstant trotthet rader aven det, vilket innebar mycket stillasittande. Alldeles for mycket av just detta ar inte bra for nagon, och rastlosheten som rader ar sa brutalt narvarande att man nastintill kan ta pa den. Det kanns sa trist. Jag visste att det var saval en chans som en risk vi tog da vi beslutade oss for att aka hit. Och jag vill absolut inte saga att jag angrar beslutet i fraga. Vi har upplevt mycket, och det ar jag for evigt tacksam over. Men nu kanner vi bada att det far racka. Vi tackar for oss snarast mojligt, och planerar att fly osterut for att se Calcutta.

Hursom, ljus finns det alltid och sa aven i var narvaro. For minus denna lilla dramatik, har vi det faktiskt for djavla bra. Solen skiner och vintern ar har.Indisk vinter ar... nagot annorlunda fran den svenska. Sma detaljer ni vet, som man inte direkt tanker pa fran borjan. 30 grader plus istallet for minus, sandaler istallet for pjaxor... Ja, lite smatt och gott helt enkelt!

Igar blev det premiar for den kortare av oss tva resenarer da vi gick pa bio och Sam fick uppleva sin forsta Bollywoodfilm. Nagot superhjaltedrama som ungefar var barnfilmsaction for vuxna, men filmen har varit oerhort hypad sedan vi kom hit och uppladdningen infor premiaren enorm. Och det marktes. Budgeten for filmen i fraga ar forbi belopp en sadan som jag kan greppa. Sa lite kul att ha upplevt det!

Vi har aven mott upp med ett antal bekanta till var hushallsinnehavare, och alla har varit hur trevliga och goa som helst. Och det ar minsann aldrig fel att utoka bekantskapskretsen en smula.

Under veckan som gick besokte vi en typ av kladmarknad dar det mestadels saldes traditionella klader. Jag tog mig i kragen och kopte en troja (de gamla slits ut sa forbannat snabbt av sol, flitigt anvandade och darmed flitigt tvattande) och pa vag fran omradet placerade nagon plotsligt en liten indisk pojk i ettarsalderna i min famn och borjade knappa bilder med sin mobil. Han satt snallt dar, i full tigermonstrad mundering och plirade upp mot den blonda alien i vars famn han sa ovantat hamnat, med vidoppna, djupbruna ogon. Livet ar fullt av ovantade handelser, minst sagt.

Bjussar pa en av latarna fran filmen vi sag, Ra One. Jisses alltsa.