Lite ledsen faktiskt

Ibland blir man lite ledsen, faktiskt. Inte forstord, eller sonderriven, men lite ledsen. Lite besviken. Nar sadant uppdagas som stor och gnager sonder nagot som i vanliga fall gor en lycklig. Som att skriva, jag alskar att skriva. En sann passion. Kanske marks det, av allt klotter som hamnar pa denna lilla plats jag kallar min i cyberspace. Men, nar det da visar sig att nagon kopierat det man tidigare gjort, mina, absolut inte hyllade men trots allt i hogsta grad egenskapade, verk, lagt upp dem pa en egen blogg och darmed utgett sig for att ha forfattat dem, da blir jag ledsen. Och forbannad. For det jag gjort, ar faktiskt nagot just jag har gjort. 

.

Att kopiera en text och uppge kallan i fraga, skulle jag endast betrakta som en fantastisk komplimang. Att nagon vill aterge det jag skrivit, och uppskattar det, kanns inget annat an just fantastiskt. Men att kopiera och lata omvarlden tro att texten i fraga vaxt fram ur ens egna fingrar nar sa inte ar fallet, det gor mig trott. Jag kravar inga hyllningar, jag vill bara ha lite rattvisa. Nog om det. Men ibland maste man fa ge utlopp for det dar lilla som ligger dar och stor. Och den vaxande irritationen och ilskan. For irriterad, ar precis vad jag ar. Maste man gomma sin blogg, ha den losenordsskyddad? Jag vill bara fa dela med mig av det jag skriver. Det jag skrivit.